Nattliga äventyr

Natt är lika med action. I mitt huvud iallafall. Särskilt nu då jag har vänt på dygnet vilket alltid inträffar vid ledighet. På natten vaknar alla hjärnans sinnen till liv på ett sätt som inte sker dagtid, förmodligen för att hjärnan då är busy med annat.
På natten är dagens krav och förväntningar totalt bortblåsta. En befriande känsla. Det inträder liksom ett annat "mindset". Kontakten med det egna inre blir tydligare, för resten av världen är ju "fast asleep". Åtminstone känns det så och det är ju det viktiga. Det är bara jag och universum "and nothing in beetween". Kreativiteten och välbefinnande tillåts liksom välla fram som flodvågen ur sitt gåtfulla djup.. Det dyker upp en massa ideér till melodier och texter. Organisationsförmågan är dock inte på samma toppnivå som kreativiteten så där uppstår ett potentiellt problem..men grejen är att jag inte ser det som ett problem! Ha! 
 
Ideérna poppar i mitt huvud likt fyrverkerier på en mörk himmel, upplysande mina grå hjärnvindlingar. Dessvärre har fyrverkerier den egenheten att de efter en stund löses upp och bleknar bort tills det inte återstår mer än en svag doft.. Ibland kan jag nattetid begåvas med fantastiska infall och lösningar på både små och stora problem, som visserligen oftast  dagen efter inte tycks mig lika lysande.. men det är roligt så länge det varar!

Neuros & självkänsla

Firar idag dotterns 14 åriga födelsedag och kommer därför inte helt osökt att tänka på människans åldrande. En komplex och intressant fråga. Det pragmatiska förhållningssättet lyder; vi ska alla obönhörligen dö en gång och åldrandet är naturligt för alla levande organismer inklusive människan. Det neurotiska perspektivet (helt mitt ordval) lyder; hur kan jag skjuta upp mitt åldrande, hur kan jag se yngre ut och verka yngre än jag är? Denna neuros är tydligen vanlig bland de rika och berömda men också hos oss andra.

Hur kan vi hantera åldrandet på ett vettigt sätt då? Utan att drabbas av panik och/eller ta till extrema åtgärder i försök att förhindra det som ändå inte går att förhindra.
Utmaningen är ju att fortsätta leva ett meningsfullt liv med allt vad det innebär och samtidigt  hantera det faktum att kroppen och utseendet förändras. Det avgörande viktiga (tror jag) är att skilja på självförtroende och självkänsla kopplat till utseende och ungdom, samt självförtroende och självkänsla kopplat till den jag innerst inne är. 

En självbild starkt kopplad till utseendet blir garanterat problematisk ju äldre jag blir. En självbild kopplad till den jag är inuti ger bättre förutsättningar att hantera åldrandet rent mentalt. En förskjutning av tyngdpunkten från det yttre till det inre, är vad det handlar om. Att utveckla den jag är, det jag står för, det jag vill förmedla, det jag tror på och värdesätter i livet. Värden som är större än botoxläppar och silikonbröst.

Julspaning

Under de senaste dygnen har jag hjälplöst gonat mig i självömkan p ga envis feber och därmed inte ägnat mig åt något konstruktivt tänk överhuvudtaget. Nu när feberångorna lämnat mig (peppar peppar..) och det endast återstår en stor fet snorblobb i huvudet (samt lika delar hosta och matthet) har tankeverksamheten börjat fungera något bättre och jag har börjat klura på vad som kan tänkas bli "familjens julklapp" detta nådens år 2010. Den spaningen kan jag av naturliga skäl inte gå in på här..man vet ju aldrig vem som snokar runt på min blogg.. (men jag vet nog svaret på den frågan). 

Däremot kan jag fritt spekulera om vad som kan tänkas bli årets julklapp i Sverige. "Årets julklapp" går att finna som begrepp på wikipedia med tillhörande definition. Den ska b la vara tidstypisk. Man tänker sig då någon flashig teknisk eller elektronisk pryl, och mycket riktigt, i år spås surfplattan ta hem segern. Surfplattan är ju en stark kandidat, det måste medges. Men den kan väl inte vinna i antal väl? Och hör och häpna; antal sålda exemplar utgör inte något kriterie för att uppfylla villkoren att kvalificera för att bli årets julklapp! Upprörande må jag säga. Nej, back to basics och traditioner. 

Jag tror på boken som årets julklapp! Den överlägset klara egentlige vinnaren. Genuin hårdvara. Paperback eller inbunden. Bra eller dålig fast helst bra. Gammal klassiker eller ny fantasy. Deckare eller roman. Kokbok eller Manga. Nobelpristagare eller biografi. (Av någon avdankad hårdrockare som Nikki Six eller Slash t ex. Alla de med någon som helst självaktning och sannolikt vid skral kassa har ju givit ut sin biografi vid det här laget). Nåväl, urvalet är stort! Och det går ju oftast att hitta något till alla. Smaken är som baken. Och de flesta läser, iallafall något. Synd är det om dem som inte gör det.

Hur som haver, jag är övertygad om att jag har helt rätt i min spaning för skulle man räkna varje enskilt inköpt bokexemplar som är en julklapp till någon så skulle det bli fler än antalet surfplattor, strumpor och i phones sammanlagt. Nu definieras som sagt inte årets julklapp av antalet sålda exemplar men det tycker jag att det borde! Så det så. Vad jag hoppas nu är att det blir en jul med härligt mycket och god läsning för alla oss som uppskattar det!

Ett litet spöke/ Gud & goda gärningar

Dags att bli lite religiös, det är ju ändå snart jul! Ingen anledning till oro, ingen fanatism här inte, bara lite lagom trevlig myspysreligiositet. Jag tror ju på Gud. Och ibland blir jag övertygad om att denne Gud faktiskt lämnar små avtryck även i min lilla vardag. Som t ex när jag  idag (enligt gängse rutin) kom till arbetet på morgonen och till min  förvåning och förtjusning fann att ett litet gulligt spöke hade hälsat på och lämnat en vackert inslagen liten chokladkaramell framför min dator med hälsningen "du gör ett bra jobb!".  Eller som i lördags, när jag under avslutningsdelen av den fantastiska julkonserten med "A Capella" fann mig själv svävandes i något som måste likna heaven, innesluten av en änglakör som sjöng det vackraste, renaste och varmaste jag någonsin hört. In one achord. 

Vidare på det religiösa temat. "Det är saligare att ge än att få". Det håller jag med om, men det är också saligt att få, och då menar jag inte främst saker. Vad slår en varm blick eller ett uppskattande leende?  Det stora i det lilla. Chokladkaramell från en hemlig givare. Jag tror jag känner mig lite extra salig denna vecka för härom dagen passade jag på att dumpa en stor kasse med kläder till behövande i en sådan där container som finns utanför ICA. Just där och då, i "dumpandeögonblicket" kände jag mest hur mitt ackumulerade dåliga samvete lättade något i vikt.. Sedan tänkte jag; någon kommer att frysa något mindre denna vargavinter och därmed bestämde jag mig för att strunta i att grubbla vidare över eventuella  dunkla motiv till min för dagen goda gärning. Jag hade ju gjort en god gärning! Och jag hoppas det blir fler, det är ju ändå snart jul!

Strålande business!

Blir det nytt rekord i år igen? För julhandeln alltså. HUI spår att svenskarna kommer att julhandla för 64,7 miljarder rediga kronor. "Svensk ekonomi återhämtar sig snabbt ur finanskrisen och hushållen är rekordoptimistiska" uppger en analytiker på HUI. Så trevligt att optimismen flödar hos svenskarna, tänker jag, och funderar på hur mycket 64,7 miljoner kronor egentligen är.För dom pengarna skulle ju Sverige kunna köpa Finland eller nåt. Ok, kanske inte Finland men Bhutan, ett litet fattigt land borta i Asien. Och så köper vi julklappar! Snacka om hål i huvet.. Fast en del av de där 64,7 miljarderna är nog lånade pengar.. Kanske vore det helt enkelt bäst om vi inte köpte så mycket julklappar..

Mognad & magi

Dottern julpyntar. Modern dricker den obligatoriska kvällskoppen rooibos tea och drömmer om att få se "Harry Potter och dödsrelikerna" på bioduken. Modern slukade böckerna för länge sedan. Hur som helst, "Dödsrelikerna" såg dottern med en kompis i lördags och modern upptäckte till sin förtret att hon kände sig något avundsjuk. Alltså, det är ju med sin ömma moder dottern ska se dessa filmer, b la eftersom detta, återigen enligt modern, ligger i bådas intresse. Ni vet, mor- dotter aktivitet liksom. Nu låg det tydligen mer i den enas än i den andres intresse..Vi har således kommit till den punkt i livet då modern får anse sig besegrad som "biokompis" och istället hitta en egen kompis att gå med. 

På något sätt har jag kommit fram till att vuxna som uppskattar Harry Potter och hans magiska värld är mer vuxna än andra vuxna. Jag tror det krävs barnasinne för att kunna vara vuxen! Och helt säkert är det så att det behövs en dos barnasinne för att uppskatta en helt fantastisk historia!

Lugn&ro

Jag lovade tidigare att återkomma om den 3 veckor långa Lyckostudien jag varit med i, så här kommer nu några reflektioner. Vi deltagare lottades in i två olika grupper där den ena skulle fylla i en tacksamhetsdagbok och den andra gruppen (som jag hamnade i) skulle göra en daglig övning på några minuter i mindfullness. Alltså, verkligen ingen krävande uppgift alls och ändå lyckades jag missa att göra övningen flera dagar. Men majoriteten av dagarna gjorde jag övningen, med fokus på andning och min egen kropp. Den inspelade rösten uppmanade mig att låta tankarna som kom till mig "flyta förbi likt löv i ett vattendrag" (eller något sådant) utan att värdera mina tankar. "Du är inte dina tankar, du är mer än dina tankar" sa rösten också. Så sant så sant, tänkte jag och såg för mitt inre löven glida förbi på vattnet. Jättebra övning som kräver träning. Även om det inte funkade klockrent de första gångerna så fick jag faktiskt ut något av övningarna. Vad, kan man undra. Jo, tillfälligt lugn. Medveten närvaro kräver träning, säger dom som vet. Jag har föresatt mig att fortsätta öva. Man bör kanske om inte annat ge julefriden en chans..

Apropå bloggar

Jag har emellanåt förfasat mig över alla mer eller mindre kända personers bloggar och de allehanda mindre djupa "ämnen" som behandlas, från senaste märkesshoppingfyndet till vem som träffade vem, när och hur och gjorde vad. Men tro det eller ej. På senaste tiden har även (tröga) jag  insett betydelsen av denna form av ytlig underhållning. Med tanke på allt negativt och tungt nyhetsflöde om katastrofer av olika slag (ekonomiska, politiska och naturrelaterade) som formligen forsar emot oss genom alla medier dagarna i ända så förstår jag behovet av glättighet, ytlighet och materialism även i bloggvärlden.  Och jag inser dessutom att också jag (hör och häpna!) har samma behov av att balansera upp allt tungt med något lätt. Inte nödvändigtvis i form av att läsa alla kändisbloggar men ändå...

Vargavinter

Trött och lite nedstämd? Då känner du precis som jag och många andra just nu. Det är tiden före första advent. Men snart kommer vi att lysa upp vår mörka tillvaro med ljus och stjärnor. Då lättar det! Det är iallafall min och mångas erfarenhet och förhoppning. Jag har en plan för imorgon; jag ska införskaffa ljus, många ljus. Bunkra upp och förbereda.
En vargavinter väntar, har vi ju fått höra. Golfströmmen försvagas och kommer inte orka hålla strömmarna borta från ishavet vilket betyder kall vinter. Det säger iallafall en polsk klimatolog. Ut med täckjackan. In med ullfrotté och kamelhår. Varför inte eluppvärmda kläder? Renskinn kanske? I Malmö har studenter samlat ihop 100 säckar med varma kläder till hemlösa inför vintern. Bra tänkt och gjort! I vanliga fall är jag totalt ointresserad av väderprognoser, men när det talas om vargavinter, ja då pirrar det till i lillhjärnan, den kvarvarande rest av grottmänniska vi begåvats med för vår fortsatta överlevnad. Och plötsligt känner jag mig litet piggare!

Desiderata

Här kommer en vacker text fylld med visdom. Jag har valt den ursprungliga engelska texten eftersom jag tycker den är bättre än den svenska översättningen. Håll till godo och njut.


 Go placidly amid the noise and haste,
and remember what peace there may be in silence.

As far as possible without surrender
be on good terms with all persons.
Speak your truth quietly and clearly;
and listen to others,
even the dull and the ignorant;
they too have their story.
Avoid loud and aggressive persons,
they are vexatious to the spirit.

If you compare yourself with others,
you may become vain and bitter;
for always there will be greater and lesser persons than yourself.

Enjoy your achievements as well as your plans.
Keep interested in your own career, however humble;
it is a real possession in the changing fortunes of time.
Exercise caution in your business affairs;
for the world is full of trickery.
But let this not blind you to what virtue there is;
many persons strive for high ideals;
and everywhere life is full of heroism.

Be yourself.
Especially, do not feign affection.
Neither be cynical about love;
for in the face of all aridity and disenchantment
it is as perennial as the grass.

Take kindly the counsel of the years,
gracefully surrendering the things of youth.
Nurture strength of spirit to shield you in sudden misfortune.
But do not distress yourself with dark imaginings.
Many fears are born of fatigue and loneliness.

Beyond a wholesome discipline,
be gentle with yourself.
You are a child of the universe,
no less than the trees and the stars;
you have a right to be here.
And whether or not it is clear to you,
no doubt the universe is unfolding as it should.

Therefore be at peace with God,
whatever you conceive Him to be,
and whatever your labors and aspirations,
in the noisy confusion of life keep peace with your soul.

With all its sham, drudgery, and broken dreams,
it is still a beautiful world.
Be cheerful.
Strive to be happy.

(Max Ehrmann)

Vi dansar

Vänskapsrelationer och kärleksrelationer liknas ibland vid att dansa. Och det är en träffsäker metafor. Jag dansar bättre med vissa än med andra. Med en del blir det nästan katastrof. Det knuffas och svettas och krånglas och det blir liksom aldrig något som ens kan liknas vid dans. Med en del är det så lätt. Det sker nästan på intuition. Jag känner mig behaglig till mods. Den andre likaså. Ingen kamp alls om vem som ska föra eller åt vilket håll vi ska snurra. Hur kommer det sig att det är sådan skillnad? Har du liksom jag någon gång dansat med någon som bara givit dig ömma tår? Jag vill verkligen bli en god dansör. Gärna i ordets rätta bemärkelse, men ännu hellre relationsmässigt. Det kommer bara att ta resten av mitt liv i anspråk med övning, tålamod och kärlek.

Tänd ett ljus!

 

Skänkte min mor en speciell tanke igår, och tände ett ljus. Tankarna gick även till  några andra människor som jag hoppas få träffa en gång "på andra sidan", in heaven, bortom the gateway of another black hole. Färden kanske går genom den berömda tunneln mot det stora ljuset och den totala känslan av villkorslös kärlek. Denna upplevelse har beskrivits av flera som diagnosticerats med "klinisk död" för att sedan återvända till livet, som vi känner det. Någon har beskrivit upplevelsen av att återvända till sin mänskliga kropp som att dra på sig en gammal våtdräkt, om jag nu kommer ihåg beskrivningen rätt. Det låter som en befriande tanke att existera utan denna vår jordiska begränsade kropp. Men omöjligt att föreställa sig. Ett är iallafall säkert; vi ska alla dö. Frågan är bara om döden är det definitiva slutet, eller om det är en början på någonting nytt?!

På vår gata

 

Jag är kluven inför höstmörkret. Regn och fukt får mig att associera till hårlöss. Det är inte trevligt. Att frysa är heller inte särskilt behagligt. Men, det är lite mysigt att gå ute i mörkret på kvällen i duggregnet och inse att jag är alldeles ensam ute. I bästa fall kan jag skönja en liten prick till stjärna där uppe bland universums alla svarta hål. Och då är blir jag glad. Både av stjärnor och svarta hål i rymden. Då känner jag mig liten och obetydlig på ett härligt befriande sätt men drabbas samtidigt av en slags andäktig känsla. Att det finns en högre mening, något större. Jag känner mig nästan religiös, fast inte i den mest knastertorra bemärkelsen. Jag tittar faktiskt mer uppåt än neråt när jag är ute och går på kvällarna. Universum där ute verkar på nåt sätt så oändligt mycket intressantare än mitt lilla puttiga liv här på jorden, (Duh!)  Och just då, jag menar nu, sätter spotify igång och spelar "sleeping satellite" med Tasmin Archer. En lycklig slump? Säkerligen, men så passande! Ibland tänker jag medan jag går där med blicken lyft mot skyn, att det är en sorts lycka att låta sig hänföras av utsikten över "vår egen" vintergata!

Liten recension

I´ve seen the movie "Du kommer att möta en lång mörk främling" av Woody Allen. En härlig relationsfilm som handlar om hur de olika karaktärerna strävar efter mening och lycka i sina liv. Med en komisk twist förstås i sann woddy-anda. Budskapet, vågar jag nog påstå, är sammanfattningsvis något i stil med att gräset inte alltid är grönare på andra sidan. Ett par av karaktärerna hamnar i sina strävanden mot grönare gräs, snarare "ur askan i elden". Naturligtvis jättebra skådespelarinsatser av Naomi Watts, Anthony Hopkins m fl. Vad annat att vänta. Av mig får filmen 4 av 5 stjärnor! Filmen skulle kunna vara ett inlägg i "lyckodebatten" som pågår åtminstone på vissa håll i samhället och som jag verkligen tycker har sin plats. Vill passa på att göra reklam för http ://www.lyckobloggen.se/ En jättebra blogg med relevanta och intressanta inlägg utifrån forskning på området. Även intressanta diskussioner! Apropå Sisyfos, känner du igen dig? Det gör jag!

Höjden av lycka

Höjden av lycka är när ens dotter kommer hem från skolan med finfina omdömen och idel lovord från sina lärare! Det hände mig idag. Jag är för tillfället sprickfärdig av stolthet och lycka. Denna känsla ska jag nu njuta av innan den ersätts av något annat. Oro. Jag har egentligen inte några skäl till att oroa mig för mina barn mer än vad andra föräldrar gör. Det kanske jag inte gör heller, men det känns så. Trots att mina tonåringar är friska som nötkärnor, relativt harmoniska och välartade, presterar bra i skolan och har sina intressen, så oroar jag mig. Men nu ska det bli ändring på det. Jag har nämligen blivit antagen till en lyckostudie. Intressant! Jag hoppas att med hjälp av regelbundna övningar i mindfullness (under några veckors tid), råda bot på något av min oro på detta område. Jag planerar att återkomma med en lägesrapport längre fram. Skulle jag dock inte uppleva någon förändring i positiv riktning  framöver så skippar jag nog rapporten.. Lite spännande är det iallafall!

Deppa med Allen

Jag har en svaghet för Woody Allen och hans filmer. På fredag är det dags för premiär av hans nya film "Du kommer att möta en lång mörk främing" med b la Anthony Hopkins och Gemma Jones i huvudrollerna. Den handlar om en familj där samtliga familjemedlemmar är missnöjda med sina liv och hur de väljer att hantera sina liv på olika sätt. Woody Allen, som ju gjort många komedier, är en människa med stor portion pessimism och svartsyn. "Filmandet är ett sätt att hålla tankarna borta från livets meningslöshet" , har han sagt. Härligt. Jag har planer på att återkomma med en liten recension senare men först ska filmen avnjutas..

Dags för något vackert och trösterikt från Coldplay..

When you try your best but you don't succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can't sleep
Stuck in reverse

And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste
could it be worse?

Lights will guide you home
and ignite your bones
And I will try to fix you

High up above or down below
when you're too in love to let it go
but If you never try you'll never know
Just what your worth

Lights will guide you home
and ignite your bones
And I will try to fix you

Tears streaming down your face
When you lose something you cannot replace
Tears streaming down your face and I

Tears streaming down your face
I promise you I will learn from my mistakes
Tears stream down your face and I

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

Låtskrivarkonst!

Nu vet jag allt jag någonsin behövt veta om konsten att skriva låtar. Har nämligen bevistat Stim Expo i Stockholm under dagen. Mycket intresssant, spännande och inspirerande! Lisa Miskovsky, Jörgen Elofsson, Andreas Karlsson med flera plus övrigt branchfolk har idag delat med sig av kunskap och goda råd till oss andra (inte fullt lika framgångsrika) om hur man skriver hiten med stort H. Nu är det alltså bara att med dessa goda råd i bagaget fortsätta med skapandet och målsättningen att erövra världen! Dock finns vissa problem och hinder på vägen. Förutom en dåres envishet, en kamels uthållighet, goda ideér och talang behövs det också en smula strategiskt tänkande. Hjälp.Varför har jag behov av att göra musik? Min egen slutsats lyder som följer; Jag är behäftad med en masochistisk läggning. Men jag gör det också för att det är kul och för att jag inte kan låta bli. Så slutsatsen blir att det är värt det. Det förhöjer min upplevda lyckonivå. Precis som lyssnande på bra musik bringar lyckokänslor för många av oss.

Svarta hål

Jag såg ett super intressant tv program som handlade om universums super massive black holes. (vilket inspirerat bandet Muse att titulera ett av sina album och en låt med samma namn!). De svarta hålen är inga hål utan en koncentration av massa med så stark dragningskraft att de slukar allt som kommer i dess närhet.  "They eat light", som en fysiker uttryckte det. Och de växer. Stora svarta hål suger in mindre svarta hål som kommer i dess väg.

Framstående fysiker på området tror nu att hela universum, som vi känner det, har fötts ur ett super massive black hole. De tror att det finns ett svart hål i centrum av vår galax vintergatan. 25 000 ljusår bort. I programmet berättades att man med hjälp av flera super teleskop jorden runt bygger ett gigantiskt nätverk av teleskop lika stort som jorden, för att framöver kunna få bättre bilder av vintergatans centrum där vårt eget svarta hål tros vara beläget. Och man har grund för denna tes. Stjärnorna närmast centrum rör sig snabbt i sina banor och befinner sig mycket närmare varandra, vilket utgör starka tecken på att det finns ett svart hål i närheten. Det är så ljusstarkt i centrum av vintergatan, att vi med nuvarande teleskop inte kan se det svarta hålet.

Om allt detta tänker jag: Vetskapen om de svarta hålen och den nuvarande kunskap som finns om hur de fungerar, visar på samma mönster och grundvillkor för allt levande, inkluderat livet på Tellus. En människa föds, växer, åldras, dör och har med det följt kretsloppet ett varv. Ett frö gror, blir ett träd, åldras och dör för att åter bli en del av kretsloppet. En stjärna föds, lever, åldras, dör och exploderar (supernova). Ett universum föds, lever, åldras och dör. Det är svårt att undgå se mönstret av kretslopp. Fysikerna tror att vårt nuvarande universum föddes ur ett svart hål, vilket betyder att det borde ha funnits ett annat universum före "vårt" .. mindblowing! Generationer av universum!

En del talar om svarta hål som gateways eller portaler till paralella universum..
Kanske finns det ett liv efter döden även för oss människor ?!

"muntert neggo"

Kan man vara både pessimist och optimist samtidigt? Då är jag det. Pessimist vad gäller homo sapiens förmåga att på lång sikt (eller ens kort sikt) överleva sig själv och förvalta jorden. Jag tror inte människan har förmågan att ändra färdriktning från maktbegär och destruktivitet till allomfattande kärlek på det sätt som  krävs för att rädda oss från oss själva.

Positivt tänkande i alla ära, men självbedrägeri? Nej tack.

Det är klart att positivt tänkande ger en massa goda effekter och är eftersträvansvärt, men  hur (undrar jag) skulle världen se ut om inte Alice in chains m fl hade skrivit sina underbart deprimerande låttexter till undersköna melodier? Hur skulle det se ut om världen hade befolkats av lyckliga konstnärer? Nej, lite vånda, bävan, ångets och negativa tankar är bra för hälsan. Och konsten. På samma sätt som positiva tankar är bra för hälsan. Betvivlar dock att det är bra för konsten. Det är alltså bara att välja; hälsa eller konst! Men utan konsten, försämrad (folk)hälsa och..  Äh, Jag lämnar det.
Hur vore det med lite acceptans och balans? Jag är rädd att det börjar gå inflation i positivt tänkande..

/Ett "muntert neggo"

För en minut

Hemma ser det ut som om en bomb detonerat i regionen nära vardagsrummet. Tryckvågen slet med sig golvlisterna och skapade dessutom en rejäl ommöblering. Vi lever relativt trångt i 4 r o k. Det behövs sällan mer än en skrynklig matta för att stället ska kännas upp och nedvänt. Vilken välsignelse då att de två tonåringarna i huset är ordningssamma. Diverse projekt väntar på att startas upp, andra väntar på att avslutas. I detta inferno av bedömningar och beslut som ska fattas väljer jag istället att lystna på vacker musik, Alice in chains "black gives way to blue"..  Friden sänker sig och jag kan för några minuter ignorera kaoset runt omkring.. 

Tur & otur

Det är människors tankar och attityder som avgör om de har tur eller otur.

Att uppmärksamma det oväntade och normbrytande, är det som skiljer tursamma personer från otursamma personer. Denna förmåga kan tränas och utvecklas.

Personer med otur har tunnelseende och är invanda i fasta mönster.

Tursamma människor ser mer till helheten än till detaljer.

Tursamma människor lever mer varierande liv.

Tursamma människor hanterar svårigheter och otur genom att transformera dem till någonting gott.

Skippa det invanda och trygga. Gör nya saker, ta risker och träffa nya människor.

Richard Wiseman, brittisk psykologiproffessor.

Jag tror en hel del på det han kommit fram till efter 10 år av forskning...men jag tycker iallafall synd om bävern....

Närvaro

Ibland är livet så hektiskt att jag knappt hinner med i svängarna. Jag bara gör hela tiden,  i en till synes evig kedja av göranden. Men det ska tydligen vara möjligt att att vara medan man gör. På ett genuint sätt.  Vara, i bemärkelsen närvarande med alla sinnen i nuet. Mindfullness. Vilket vackert ord!

Mindfullness är en meditationsform som många känner till nu förtiden. Den är sprungen ur zenbuddsimen  för över 2000 år tillbaka i tiden och har enligt forskningen visat sig ha effekt  på stressrelaterade besvär och depressioner. Det är gammal kunskap med andra ord, precis som akupunktur t ex. Meditation möjliggör upplysning, säger zenbuddismen. Jag tror det är sant. Vi borde alla regelbundet ägna oss åt meditation av något slag. Jag är t om så naiv så jag tror att det skulle kunna bidra till att världen blev ett bättre ställe att vistas på.

Själv kör jag avslappning på bussen till jobbet. En egentillverkad variant med fokus på andning och ibland ett mantra som hjälp att fokusera. Tankar, bilder och intryck passerar för mitt inre och jag kämpar på med att inte värdera det jag känner och tänker utan låta intrycken passera som en filmtext. Ibland är det svårt, men ibland fungerar det klockrent.

Värdera, är ju något vi männsikor ständigt håller på med. Till både nytta och förfång kanske. Många gånger utan att ens reflektera över att det faktiskt är det vi gör. En människa på bussen fångar min uppmärksamhet och  i samma sekund tänker jag något om vederbörande. Jag läser något i tidningen och drar genast en massa slutsatser (som naturligtvis kan vara helt uppåt väggarna). Det finns så många exempel på denna typ av aktivitet som våra hjärnor ständigt ägnar sig åt, utan  att vi ens reflekterar över det.

Den där upplysningen zenbuddismen strävar efter. Tänk om det är en strävan efter att bli värderingsfri i högre utsträckning. Mer tolerant. Mindre fördömmande över egna och andras känslor och beteenden? Isåfall vill jag fortsätta kämpa på mot "upplysning", även om det helt säkert tar några livstider...

Olika

Tänk att det genom historien har varit så oerhört svårt för människan att  acceptera olikheter. Som att någon inte är som jag. Inte ser ut som jag. Att någon tillber en annan gud än jag gör. Och även om människan kanske ibland har kunnat acceptera detta stundvis så har det totalt skurit sig när olika människor velat ha samma sak. Samma bit land. Samma olja. Makt, rikedom och ära. Då har det smidits planer, lurats och bedragits. Den starke har vunnit och den svage har förlorat. Om och om och om igen sedan människan började vandra på jorden. Jag kan inte låta bli att liksom Pearl Jam utropa; Evolution baby!

Olika/ lika

I lördags var jag på släktträff. En både trevlig och intressant upplevelse. Jag insåg plötsligt att mitt DNA har mer likheter med dessa människor än med andra människor i denna värld. Det märks på näsan. Samma typ av näsa med relativt små variationer återkommer i både gamla som unga ansikten. Ett klart genetiskt arv.  En annan sak som slog mig var att denna gren av min släkt befolkas av en signifikant hög andel lärare.  Men det faktumet har sannolikt mer med det sociala arvet att göra än med gener. Eller både och. I övrigt vet jag förfärande lite om min farmors och farfars syskonskaror och föräldrar och deras livsöden. Som väl är finns det fortfarande några som sitter inne på mer kunskap. Nu gäller det bara att se till att de inte lämnar detta liv innan de vidarebefordrat kunskapen till oss som är något yngre. Att veta något om varifrån man härstammar sägs vara viktigt för att kunna placera sig själv i ett större sammanhang både socialt och historiskt. Det tror jag stenhårt på. När man tänker efter så är vi ju faktiskt allihop släkt med vandra på något vis...men det blir lite för krångligt för min arma hjärna att reda ut den härvan.. Jag får nog nöja mig att med  hjälp av min smått unika näsa, sniffa rätt på min släkt, dess öden och äventyr..

"Trixa, fixa, städa, gno
Jobba, planera och bo
Sortera, memorera, summera och så
Ordna och passa, kontrollera då och då
Konstatera, observera,  leverera
Inte minst överleva
Träna, vårda och äta rätt
Så lätt
Prata, känna, ansvara
Snälla rara
Inte så bara!"

Den som lever får se

Frustration. Över saker och ting jag inte kan påverka. Eller som jag kan påverka i ringa utsträckning. Som nattens valresultat t ex. För egen del kommer jag nog kunna  fortsätta leva med alliansen. Kanske för att jag liksom de flesta av oss varken tillhör botten- eller toppenskiktet i samhället utan den breda massan av medelklass. Jag har turen att inte höra till någon av de marginaliserade grupperna i samhället som ständigt måste kämpa för sina rättigheter. Jag är varken lågavlönad ensamstående mor, allvarligt cansersjuk, fattig pensionär eller flykting. Inte heller narkotikamissbrukare eller psykiskt sjuk. Hur ska det nu gå för dessa människor? I det här läget är det svårt att vara optimist. Samhället hårdnar för de som alltid varit mest utsatta. Dessutom ska vi nu leva med Sverigedemokraterna.

I valet & kvalet

Eller; Vem ska jag tro på? (för att citera Di leva). Enligt ett genomsnitt av alla opinionsmätningar som nyligen är gjorda (av sifo, skop m fl) leder alliansen. Och man undrar, är det bra eller dåligt? Kommer det att ha betydelse vem som vinner eller blir det "same shit" hur som?  "Tillsammans gör vi Sverige till ett föregångsland" deklarerar Reinfeldt och riktar ett soliga leende mot horisonten. "Framåt tillsammans"! Som om någon vill gå bakåt? "Nya företag ger nya jobb" säger Centerpartiet med Maud i spetsen. Och har ni lagt märke till hennes kroppshållning på den affischen? Hon håller armarna lite högt ungefär som om nästa steg vore att kavla upp skjortärmarna. "Framtiden börjar i klassrummet" fastställer Folkpartiets Jan Björklund. Då måste jag bara protestera; framtiden börjar inte i klassrummet, det börjar i moderlivet på fosterstadiet. När man väl hunnit till klassrummet kan mycket redan vara förlorat. "Svenska språket, en nyckel till integration" fastslår de också. Låter vettigt, tänker jag. "Ett mänskligare Sverige" vill kristdemokraterna ha ( jag med) och visar upp sin partiledaren face to face med en struts! Kul kanske, eller inte. "Mer respekt för äldre" är också ett av deras budskap. Snacka om att slå in en redan öppen dörr! Vänsterpartiets affischer ser ut som någonting hämtat ur Jehovas vittnens bilderböcker för vuxna med undantag för obefintligt religiöst innehåll."Vi kan inte vänta" säger socialdemokraterna. Nähä?! Säger jag. "Jaga utsläppen, inte bilisterna" skanderar miljöpartiet. Men liiite vill ni väl jaga dom iallafall, tänker jag. Det känns som om valaffischerna främst är riktade till alla svagbegåvade i vårt land. Och dom ( d vs vi) måste tydligen vara många till antalet eftersom det finns så många valaffischer..

Lycka är...

Lycka för mig är .... 
-att se mina barn skratta                                
-att möta min älskades kärleksfulla blick 
-att betrakta en vacker kvällshimmel 
-känslan efter en joggingtur 
-kreativt jammande 
-de kravlösa stunder jag tillåter mig själv 
-att lyssna på viss musik 
-när jag gjort någon annan glad
 
Vad är lycka för dig ?

Happiness

Jag har snöat in på "lycka" i alla dess former. Älskar "lyckobloggen.se" ! Hur kan man som individ maximera sin lycka? Kan man det överhuvudtaget? Och är det eftersträvansvärt eller blir det bara en ny jakt efter något ouppnåeligt? Är det t om av politiskt intresse att eftersträva lycka för folket? Stora frågor. Idag upplevde jag ren och skär lycka på mikronivå. Det kom sig så att min kära sambo i smyg hade beställt några skivor till mig som jag slentrianmässigt hade ringat in i ginzas magazin. Hade dock inte väntat mig att han skulle beställa dom. Kom hem idag, och vad finner jag på köksbordet? Aha´s "scoundrel days" från ´86 (och några skivor till). Fick världens nostalgi- och lyckokick av "we´re looking for the whales" och som om jag inte redan befann mig i sjunde himlen då, stegrades lyckoruset ytterligare när "the weight of the wind" började spela..  
En form av lycka!

Kosmisk (o)rättvisa

Min far säger ibland med glimten i ögat; "Maria, kom ihåg att du är en produkt av mig"! (och då åsyftar han främst det genetiska arvet, han är ju biolog gudbevars..). Huruvida min fars kommentar är menad som förpliktigande för min del, uttryck för en faders stolthet eller något annat vet jag inte men naturligtvis har det genetiska arvet stor betydelse. Liksom det sociala arvet (vilket jag som socionom tror är av något större betydelse än det genetiska..)
Hur som haver; De av oss som bjudits goda förutsättningar att alltsedan moderlivet utvecklas som människor utan allvarligare störningar eller trauman på vägen, är i vid bemärkelse lyckligt skattade.  Tid, plats och sammanhang för vår egen födelse råder vi ju som bekant inte över. Inte heller råder vi över den omgivande miljöns beskaffenhet under vårt egna fosterstadie.
Den senaste veckans arbetsrelaterade upplevelser har återigen skakat om mig en gnutta och givit mig anledning att vara tacksam för allt jag har och som gör mitt liv värt att leva trots att livet generellt sett i grunden är djupt orättvist. (Jag kan inte komma till någon annan slutsats hur gärna jag än vill). Men nu är det fredag och tid att vara glad! "Solen går upp över rik som fattig, regnet faller över ond som god och vinden blåser vart den vill". En kosmisk kompenserande typ av rättvisa månne, eller bara önsketänkande ?!

"Fåfängans förfång"

De flesta har sin beskärda del av fåfänga. En frisyr i topptrim, ständigt nyvaxade och lena ben, vältrimmat skägg, ett välstädat representabelt hem eller något annat lika världsligt som ändå har  viss om inte stor betydelse för var och ens mentala mående. Ibland tvingas man offra sin fåfänga till fördel för något av större värde, trots att det kan svida rejält. Irriterar du dig på pojkvännens ovårdade skäggväxt eller kompisens äckliga kök (då du själv sätter en ära i att hålla ditt eget kök fläckfritt) ? Avundas du väninnas perfekta planering för årets alla events? Eller din arbetskamrats perfekt manikyrerade naglar? Det gör jag. Jag avundas alla kvinnors välmanikyrerade naglar. Emellanåt får jag infall som liknar självplågeri då jag besöker "kicks" och sådana ställen där det finns gott om kvinnor med välmanikyrerade naglar. Jag njuter åsynen av dessa vackra händer som jag vet att jag aldrig kan få.
Jag är mån om mina naglars status. Som jag har kämpat för att upprätthålla den under årens lopp. Men jag har insett att denna min fåfänga slutligen måste offras på fåfänglighetens altare till fördel för mitt gitarr-/bas spelande. Man kan tycka att jag för lääänge sedan borde ha kommit till insikt om detta..men ack vad dumheten kan bedra visheten.. Dags för dagens (under) statement; Långa vackra naglar och gitarrspelande är 100% inkompatibelt!

Tro Hopp Kärlek

Om man verkligen försöker lista ut vad människor lever för så finner man att tro, hopp och kärlek är avgörande viktigt för känslan av mening med livet. Den som inte har någon tro (den behöver verkligen inte vara religionsbunden) eller hyser något hopp (om framtiden, för sig själv och/eller sin familj) och för de som saknar kärlek (i någon form) ter sig livet meningslöst. 

Störst av dessa tre är kärleken (påstår bibeln) och jag håller verkligen med. För om man upplever kärlek så finns det hopp. Och finns det hopp så finns det också tro eftersom hopp inger tro (och vice versa).

Jag tillhör den skara som fortfarande är otatuerad, men skulle jag någonsin göra en tatuering så skulle det bli dessa tre vackra kinesiska tecken.

Vem behöver en doktor?!

Nervryckningar i hjärnbarken och blossande kinder. Är det de första tecknen på afasi eller hjärnblödning? Har med hjälp av egna studier kommit fram till att det absolut inte kan röra sig om någon annan förklaring. Dock, i kombination med tillfällig irritation och ilska samt minnesförlust av mer eller mindre allvarlig art, skulle det också kunna vara stressrelaterat. Min poäng är; Vem behöver en doktor? Vi lever ju i en tid, då vi när olika fysiska och eller psykiska symptom drabbar oss, alltid kan gå till den outsinliga informationskällan "wikipedia" alternativt "sjukvårdsupplysningen". Med dessa forums hjälp kan ju i stort sett vilken idiot som helst sätta diagnos. Vem behöver  vårdcentralerna längre! En gammal förlegad institution som borde skrotas! När var och en kan vara sin egen doktor, sjukgymnast, terapeut, psykolog, kirurg och.. Jag menar, vilken samhällsekonomisk besparing! (Måste ha missat mitt egentliga kall som politiker. Var påtänkt som Ian Wachtmeisters efterträdare en gång men det sket sig p ga av en liten dispyt mellan Bert och mig.. hm.)
Hur som helst; som krona på verket skulle det då inte behövas någon utbyggnad av läkarutbildningen! Där sparades ytterligare några miljoner! Och, inte att förglömma; när folk väl blir riktigt riktigt allvarligt sjuka och inte med egeninhämtade medicinska kunskaper förmår bota sig själva, ja, då har vi ju en effektiv "naturlig avgång"!
Att ingen har vågat ta bladet från munnen! Det är ju ändå valtider!

"En liten stund"

                                       "Jag kokar min äppelmos 
                                              Låter tanken vila
                                    Foofighters "walking after you" 
                                     ljuder från mitt vardagsrum
                                 Universum omsluter mig, oss alla
                     Varje skön harmoni når mitt öras inre vindlingar
                                           Stunden gör mig fri
                                    Så liten jag är i det stora hela

                                               En stjärna dör

                                               En annan föds
                                                 Mysterium"

Rättigheter & skyldigheter

Mänskliga rättigheter enligt FNs deklaration från 1948;
Artikel 1 lyder; "Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter"...e tc..
Den 30e och sista artikeln behandlar enskilda individers, gruppers och staters skyldigheter att inte ägna sig åt handlingar eller verksamheter som strider mot de rättigheter som fastslås i deklarationen. Och den regeln har ju efterföljts i sann demokratisk anda av ffa USA och resten av den sk civiliserade västvärlden...!

Vi har i vår kristna tradition det dubbla kärleksbudet och den gyllene regeln, som visdomsord och moraliska vägvisare.
Vi har FNs barnkonvention som antogs 1989 och som 193 länder har bundit sig till. Två länder har inte gjort det. Vilka? jo, USA  och Somalia. Kränkningar av denna lag kan inte tas upp i en internationell domstol...
Världen ser ut som den gör.. Vad är det för fel på oss människor??!

Ångest & ångest

Tänkte skriva lite om ångest. Tyvär är det för mig lite ångestframkallande. Graderar min nuvarande ångestnivå till typ 0,5 på en skala mellan 0-10 där 0 är lika med ingen ångest alls och 10 motsvarar värsta tänkbara ångest. Nu när den lilla parentesen är avklarad känner jag mig lite lugnare..
De flesta av oss har nog upplevt vanlig ordinär ångest symboliserad av den där obehagsklumpen i magen eller kanske det där lite lätta men obehagliga trycket över bröstet.
Men ren och skär skoningslös ångest är det inte lika många som upplevt. En ångest som greppar tag i hela ditt väsen; kropp och själ. Som drar iväg med dig i ljusets hastighet med hjärtrusning, panikkänslor, yrsel, kallsvettningar, tryck över bröstet, förlamande känsla av förlorad kontroll över din egen kropp och ditt egna beteende med övertygelsen; "nu blir jag galen" (alltså riktigt sinnessjuk) och med tron (förklädd till vetskap) om att "nu kommer jag att dö".
Vad jag vill komma fram till, och som vi vanligtvis inte tänker på är; hur glad ska man inte vara som är hyfsat ångestfri !  Det är ju som bekant ingen mänsklig rättighet att slippa ångest. Jag har upplevt panikångest vid några få tillfällen i mitt liv. Inte riktigt den värsta tänkbara varianten av den, det kan jag inte tro, men tillräckligt illa för att absolut inte vilja uppleva det igen!  Lite ångest emellanåt är nog "bara bra" tror jag, i bemärkelsen att vi påminns om vår bräcklighet som människor. Kanske lite ångest t om kan dana karaktären. Den kan definitivt bidra till en del kreativt tänkande och skapande. 
Såhär i efterhand...med betoning på i efterhand, känns erfarenheten av panikångestattacker som lite coolt att ha fått vara med om..! Jag har ju förunnats erfarenheten att för några ögonblick skåda döden i vitögat, och överlevt!

Tacka vet jag böcker!

Visst är det härligt att läsa en bra bok!? Just nu läser jag Kate Moss (inte modellen utan journalisten!) historiska deckare "Kryptan". Hon målar upp 1800- talets Paris på ett oerhört levande sätt. Karaktärerna i boken är starka och hon väver samman dåtid med nutid på ett sätt som bara hon kan. En suggestiv historia hittils med lite smått övernaturliga inslag. I like it! Jag har ju tidigare delgivit mina åsikter om tv -tittande i allmänhet och tramsiga lekprogram och fiktiva larviga tv serier i synnerhet. Slutsatsen jag kom fram till då var att vi med ett sånt tv- beteende riskerar att gå miste om att leva våra egna liv. Men kan man ägna för mycket tid åt att läsa böcker? Det borde ju absolut vara möjligt. Fast jag skulle vilja påstå att det är mer kreativt för hjärnan att konsumera böcker (om så fiktiva) än att konsumera tv. Fördelen med böcker är ju att de tillåter oss själva att för vårt inre måla upp bilder av det som berättas för oss. Vi tillåts kanske också att i något friare utsträckning göra våra egna tolkningar av olika skeenden som beskrivs. Dessutom hinner man ju med att reflektera över det som berättas. Man kan ju, om man tycker det är kul, undra var gränsen går för överdriven konsumtion av bokläsning samt tv- tittande..  Skulle inte förvåna mig om Socialstyrelsen har någon rekommendation att komma med..!

Balans!

Det enda vi med säkerhet kan veta, är att vi kommer att dö. Vi försöker kanske förhindra åldrandeprocessen på olika sätt. En del tar till drastiska metoder. Men vare sig vi väljer att göra det eller ej så är vi ju vår fysiska ålder. Jag är född 1967 och det finns inget jag kan göra åt det, MEN jag är övertygad om att jag t ex i viss mån kan påverka om jag vid 50 års ålder kommer att se åldersadekvat ut eller ej. En mångårig diet bestående av cigaretter, whisky och skräpmat är med säkerhet inte gynnsam för någon... Precis som lagomt motionerande och en balanserad diet säkerligen har en positiv inverkan. Sedan har vi ju det genetiska arvet. En lurig faktor. Vissa slutsatser kan man säkert dra utifrån egen granskning av sin mor och far och andra släktingar. Finns det alkoholism i familjen och i släkten så kanske det kan vara en god idé att vara försiktig med alkohol, som ett exempel.

Det finns ju mycket vetenskapligt baserad kunskap om hur vi kan befrämja vår hälsa. Därtill en massa mer eller mindre ovetenskapliga men ändå goda tips om hur man kan  öka sitt välbefinnande och sin hälsa. Gott om tips finns också om hur man kan befrämja sin egen lycka. Jag har några länkar längst nere på sidan om du är intresserad av att läsa lite om lyckoforskning. Mycket intressant!

Är det inte så även med hälsa och välbefinnande, som på så många andra livsområden, att balans är det vi eftersträvar och mår bäst av ?!

eclipse official soundtrack neutron star collision - Muse

Fantastisk musik, fantastisk film !    

Våga/ vilja

Allt jag (tror att jag) inte vågar men skulle vilja:

Hoppa fallskärm, djuphavsdyka efter skatter, ställa mig på stan och sjunga och spela, bestiga ett högt berg, bli spådd hos ett tillförlitligt medium, skriva en bok, köra 200 km/h (eller fortare) i en ferrari, fritera räkor hemma i mitt eget kök, galoppera iväg på en hästrygg, vandra i en djup regnskog eller djungel, resa i tiden, förlösa en kalv, hoppa från högsta trampolinen på badhuset, tämja ett lejon, släcka bränder, prova på biodling....

Det mesta enligt ovan är ju faktiskt genomförbart, slår det mig. En del kräver övning och att först uppnå delmål på vägen före själva genomförandet. Resa i tiden går nog bort är jag rädd. "Alla goda ting äro tre" heter det ju. Tänk om jag skulle ha som målsättning att under min livstid åtminstone göra tre av ovanstående ting. Om målsättning  är "att dö nöjd", verkar det väl fullt logiskt ?!

Flyt och harmoni

Visst är det skönt när man har "flyt" i tillvaron. När man är i harmoni med sig själv. Dom flesta av oss har säkert upplevt både "flytet" och "lagen om alltings djävlighet" då allt tycks gå snett. "Flytet" varar ju inte för evigt. Tack och lov varar det djävliga heller inte för evigt. 

Många gånger tror jag mig veta vad som är bäst att göra i en viss situation på kort och/ eller lång sikt. Ibland visar sig mitt beslut vara "rätt", ibland mindre bra eller rentav dåligt. Det jag åtminstone har lärt mig fram tills nu är att när jag handlar i affekt i en viss situation och tar ett oövertänkt eller drastiskt beslut, blir det sällan bra vare sig på kort eller lång sikt.
 
Det är lite bedrägligt att låta "flytet" styras av yttre händelser. Inte så att jag skulle ha något emot av vinna några miljoner på lotteri. Det skulle säkert underlätta tillvaron och livet massor, men å andra sidan skulle det kanske också skapa andra och nya problem. Dessutom skulle det troligtvis bli en lång väntan på de där miljonerna..och jag har ingen lust att hoppas på något som rent stastistiskt inte kommer att inträffa.
 
Jag tvivlar på att det egentligen finns någon som vill låta sitt mående, upplevelsen av flyt i livet kontra djävlighet, styras av yttre händelser. Ändå tenderar åtminstone jag att falla i den gropen emellanåt. Det är ett förhållningssätt som genererar en hel del känslor av maktlöshet, och det är definitivt inte bra för hälsan. Eftersom det inte är någon idé att försöka ta makten över yttre händelser så får man väl försöka ta makten över det man kan ta makten över. Mig själv, mina egna handlingar, val och beslut. Inte för att det förhållningssättet kommer att garantera mig harmoni i livet, men det kanske förbättrar oddsen!

Ambivalens med stort A

Ibland undrar jag om jag är normal längre när det gäller tv tittande. Jag drabbas ofta av små eller stora aversioner mot tv tittande i allmänhet och mot vissa (enligt mig) totalt menlösa tv serier och program i synnerhet. Mina starkaste aversioner är förbehållet flamsiga lekprogram, kränkande dokussåpor (har de minskat i antal förresten?) och vissa enligt mig helt obegåvade komediserier förutom "Two and a half men" som jag älskar! Jag är totalt inkonsekvent, jag vet. Jag vet inte ens namnet på de flesta serier och program som jag avskyr men ingen, inte ens jag, lyckas undvika tv reklamen helt och hållet där trailers på kommande serier och program visas. Jag är sannolikt väldigt fördomsfull och intolerant. Ändå var jag lika angelägen som mina familjemedlemmar om att införskaffa en bättre och större tv, vilket vi gjorde i våras. Inkonsekvent där också alltså. Värdet av vår nya, stora, fina tv insåg jag i samband med fotbolls VM nyligen. Samtliga familjemedlemmar fascinerades av att vi nu kunde SE fotbollen sparkas omkring på planen. Om sanningen ska fram var jag den flitigaste tv- tittaren i familjen under hela VM..

Jag tror inte att jag är ensam om denna ambivalenta inställning till tv-tittande och tv program. Det som gör mig förbannad med tv-tittande och särskilt överdrivet tv- tittande är att medan vi observerar andras fiktiva liv, eller riktiga liv levas "on the screen", så missar vi att leva våra egna liv!

Nu blir det allvar..

Vad är meningen med livet? Alla stora filosofer genom tiderna har haft mycket att säga i ämnet. Även jag funderar på detta ibland, och jag tror att du också gör det. 

Jag ställde idag Frågan (med stort F som du märker)  till min kära sambo. Svaret löd; "Att dö nöjd". Jag älskar korta och koncisa svar! Senare enades vi om vikten av att skilja på livets mening i bemärkelsen universell mening (för alla människor i alla tider, universum och alltet) samt meningen med livet för dig och mig som individer.

Sambons svar är inte så dumt. Frågan är VAD som skulle göra honom nöjd? Hm...vi får nog fortsätta vårt filosofiska samtal vid ett senare tillfälle.  

Själv tror jag stenhårt på Gud, karma (dock ej i full religiös bemärkelse) och vikten av KASAM= känsla av sammanhang och mening ( i det egna livet). Dessa tre och säkert fler om jag får tänka till en stund, har under årens lopp integrerats i mitt inre som sanningar vilka förmedlar mening i mitt liv. Familjen, vännerna, arbetet, musiken e tc är det som utgör mitt KASAM. Vad utgör ditt? 

Det roliga och intressanta är ju att svaret på frågan om livets mening kan variera mycket mellan olika individer i olika tidsepoker och kulturer.