Ibland undrar jag om jag är normal längre när det gäller tv tittande. Jag drabbas ofta av små eller stora aversioner mot tv tittande i allmänhet och mot vissa (enligt mig) totalt menlösa tv serier och program i synnerhet. Mina starkaste aversioner är förbehållet flamsiga lekprogram, kränkande dokussåpor (har de minskat i antal förresten?) och vissa enligt mig helt obegåvade komediserier förutom "Two and a half men" som jag älskar! Jag är totalt inkonsekvent, jag vet. Jag vet inte ens namnet på de flesta serier och program som jag avskyr men ingen, inte ens jag, lyckas undvika tv reklamen helt och hållet där trailers på kommande serier och program visas. Jag är sannolikt väldigt fördomsfull och intolerant. Ändå var jag lika angelägen som mina familjemedlemmar om att införskaffa en bättre och större tv, vilket vi gjorde i våras. Inkonsekvent där också alltså. Värdet av vår nya, stora, fina tv insåg jag i samband med fotbolls VM nyligen. Samtliga familjemedlemmar fascinerades av att vi nu kunde SE fotbollen sparkas omkring på planen. Om sanningen ska fram var jag den flitigaste tv- tittaren i familjen under hela VM..
Jag tror inte att jag är ensam om denna ambivalenta inställning till tv-tittande och tv program. Det som gör mig förbannad med tv-tittande och särskilt överdrivet tv- tittande är att medan vi observerar andras fiktiva liv, eller riktiga liv levas "on the screen", så missar vi att leva våra egna liv!
2 comments:
Kul att Du nämner ”Two and a half men” som ett lysande undantag, den har sina kvalitéer.
Det som retar mig mest med kränkande dokusåpor, förutom själva kränkandet, är att de utger sig för att skildra ”sanningen”, något jag – till min stora skam - så smått gick på i början, när Robinsson sändes för första gången (-97, tror jag). Men ganska snabbt upptäckte jag hur tillrättalagda och förutbestämda dokusåporna är, allt för att skapa ”god” TV-underhållning. Dramaturgin i en dokusåpa liknar i många stycken dramaturgin i vilken TV-serie som helst…
Detta har genom åren bekräftats av många f d dokusåpadeltagare som vittnat om hur de av TV-bolagens ”regissörer” styrts att säga och agera på ett visst sätt för att uppnå önskvärd dramatik och ta ”handlingen” i önskvärd riktning. Dessutom; har man 500 timmar filmat material som ska kokas ner till t ex tio 50-minutersavsnitt, då har man näst intill obegränsade möjligheter att vinkla eländet precis hur man vill. Fråga nämnda f d dokusåpadeltagare.
Jag håller med Dig, låt oss leva våra egna liv, på riktigt, och ibland förgylla tillvaron med t ex en kul TV-serie…!
Värdet av balans i tillvaron kan följdaktligen appliceras även på detta med tv tittande precis som på så mycket annat vi människor ägnar oss åt!
Post a Comment