Ärlighet, sanning, respekt för integritet
Betyder det något för dig?
Vackra ord med verklig innebörd
Betyder de något för dig?
Att sträva mot och efterleva
Betyder det något för dig?
Sårad, in på bara benet
Förödmjukad, ända in i själen
Avklädd, naken
Lurad, bedragen
Betyder det något för dig?

Visdom i ett nötskal

Dalai Lama (den nu levande 14e i raden) menar att vi människor behöver förstå att vi alla är del av den stora mänskliga familjen.

Alla människor har (trots stora olikheter) de viktigaste behoven gemensamt; vi vill eftersträva lycka och undvika lidande.
 
Mer kärlek, godhet och medkänsla är vad vi människor behöver. Och vi behöver öva oss i att utöva dessa tre. Det är spridningseffekten vi vill åt, men det måste börja hos var och en.
 
För i utövandet och spridningen av dessa tre, förminskas omfattningen och effekterna av avundsjuka, girighet och hat.
 
Så enkelt och så svårt, tänker jag, men tror att det är den enda vägen till både inre frid och yttre fred.

Six lines

  

I´m rock´n roll

Sometimes pop or ballad

A wimp now and then

Rock and stone

Really I am

Soft as a daisy

 

Att sila mygg

Idag har jag lyckats med konststycket att sila myggen och undvika svälja kamelerna. Det är en daglig utmaning i mitt arbete som kurator, och jag lyckas inte alltid i min föresats. Det gäller b la att ha koll på sig själv, sina prioriteringar och viss struktur.

Jag försöker undvika att gå över ån efter vatten, för alla sätt är bra utom de dåliga. Ibland är det bättre att fly än illa fäkta men emellanåt tvingas jag inse att har jag tagit fan i båten så får jag också ro honom i land. Ja, var dag har nog av sin egen plåga, var sak har sin tid och nöden har ingen lag.
 
Men man får inte låta gräset gro under fötterna. Det gäller att smida medan järnet är varmt och komma ihåg att man lever så länge man lär. Tålamod behövs. Rom byggdes inte på en dag. Övning ger färdighet. Skam den som ger sig. För tron kan försätta berg. Och även den som går sakta, kommer fram (förhoppningsvis!). 

Och det är så sant som det är sagt; ett gott skratt förlänger livet!

När det händer

Mina älskade barn har nu vid 14 respektive 16 års ålder varit med om en traumatisk händelse. (Den första såvitt jag vet, förutom deras födsel). Händelsen inträffade på deras första resa ut i stora vida världen på egen hand. Den resan måste ske, förr eller senare. Det är bara sunt, rätt och riktigt.

Och så börjar bussen brinna, på autobahn i Tyskland. Ca 15 mil norr om Frankfurt. 
 
Sånt händer. Hela tiden runt om i världen. 
 
Det gick bra, efter omständigheterna. Branden upptäcktes, chauffören gjorde det han skulle, alla kom ut ur bussen innan den brann upp. Ingen skadades fysiskt.


Det är ju precis sånt här man vill skydda sina barn ifrån, och det är precis sånt här man inte kan skydda sina barn ifrån.
  
Nu kommer det att finnas ett före och ett efter.

Lycklig bokmal

Något av det bästa med semester är möjligheten att läsa böcker, tycker jag. Tillfälligtvis verkar jag ha regredierat till tonårsstadiet på detta område om man ser till mitt val av läsning just nu; Agatha Christies kriminalromaner. Det kommer sig av dokumentären om henne som gick på svt för några dagar sedan.
På något sätt berör hon mig. Hon var en fascinerande kvinna, lite före sin tid med tanke på hennes författarskap som just kvinna.

Men för att balansera upp det hela litegrann ligger Oscar Wilds "Dorian Grey"  och väntar på mitt nattygsbord samt Stieg Larssons "Män som hatar kvinnor". 
Jag är nog en av  de få som fortfarande varken har läst boken eller sett fimen. Jo, det är sant. Men ännu har jag några ynkans semesterdagar kvar så jag hoppas hinna råda bot på denna brist, läsa lite till och njuta lite till..  

Dessutom är jag övertygad om att bokläsning, om valet av bok och situation är rätt, definitivt förhöjer den upplevda lyckonivån!

Kärleksmanifest

Tänk om allt det fokuserade hat, långsiktig planering och ekonomiska resurser som Anders Breivik under 9 års tid lade ner på det som slutligen kulminerade i det fruktansvärda terrordådet i fredags, istället hade utgjorts av lika starkt och långsiktigt engagemang och lika stor volym kärlek kulminerande i ett slutgiltigt "kärleksdåd" beskrivet i ett 1500 sidor långt kärleksmanifest - vad hade konsekvenserna då blivit?
 
En tanke bara.
 
Om inte kärleken övervinner allt, är vi förlorade.

Det är inte perfekt, långt ifrån lätt. Det blir inte alltid rätt. Livet. Besluten. Vägen. Patience is required. Lot´s of it. At least for me. Det gäller att spela sina kort väl. De man fått på sin lott.  Livet är orättvist, och jag försöker förstå det. Finna fördragsamhet med detta faktum. 
 
Hur spelar man sina kort väl? Många faktorer är inblandade. Även de vi inte känner till. Så vad kan vi arma människor göra? Vårt bästa antar jag, i varje givet ögonblick. Så långt vi förmår.

Dottern är konfirmerad, sonen har gått ut högstadiet och nu fått sommarjobb (pris ske Gud!). Sambon har hittat något viktigt som var för evigt borttappat, hela familjen är för tillfället mätta och glada och inom kort vankas det Foo Fighters konsert på stadion i Stockholm. Som om inte det vore tillräckligt av det goda börjar snart vårt snusfria liv och därtill min efterlängtade semester. Kan livet vara bättre?! Det gäller att uppskatta det stora i det lilla. De små guldkornen i tillvaron. Visst är det härligt när man förmår se livet från den ljusa sidan!

Snus i sus och dus

Jag har bestämt mig. Definitivt. Timmen är snart slagen. Jag ska upphöra med mitt nikotinmissbruk. Och detta beslut får jag delvis tacka sonen för. Under en diskussion avseende sonens volyminösa datorspelande kom mitt voluminösa bruk/ missbruk av snus upp till granskning, mer behöver inte sägas... Hur som helst, det räcker med egenförvållade överdoseringar och nikotinrelaterad huvudvärk. I´ve had enough! 
 
Således, den 28e juni intar jag min sista (älskade)prilla, eller portionssnus. (Lite ambivalens avseende mitt beslut finns det allt). Den 29e juni, min första semesterdag, inträder abstinensfasen. Enligt tidigare erfarenhet vet jag att den sannolikt kommer att vara under 3-4 dygn. Kallsvettningar, rastlöshet, yrsel och allmän ostadighetskänsla samt humörpåverkan kommer att fylla mina kvalfulla dagar.. 
 
Sambon Roger och jag gör gemensam sak. Vi delar hemmet i två delar där var och en förfogar över ena halvan... 

Hur hantera abstinenssymptomen? Tokspringa i elljusspåret, supa mig under bordet...och där tog alla goda ideér slut.
Ja, såhär går mina funderingar just nu.. Ångest och bävan! Alla goda krafter; KOM!

Alfabetisk visdom R - Ö

Retrorocken rymmer radikala repriser

Sakligt samförstånd skapar samstämmigt samspel

Teatern tar ton trots television

Understimulerad underlat urartar ursinnigt utan uppskattning

Vem, var, varför - verkar vara viktig vetskap

Weary whales while waiting, whisper wistfully whiffs

Xanor, xenical, xylocain..

Ynklig ynkrygg yrkar ymnig yrsel

Zoloft, zopiklon, zolpidem..

Åskväder åkallar ålderdomlig åsyn återkommande återfall

Även änglalika älvor ängslas ändlöst

Ölförtäringen ökar ödestigert överallt

Alfabetisk visdom J - Q

Jävla jantelag!
 
Karismatisk karaktär kanaliserar karma
 
Lagen ler lagom lakoniskt 
 
Maskulina mansgrisar måste möta monumentalt motstånd
 
Nordpolen nås näppeligen nedom Nigeria
 
Odefinierade ord orsaker onödig oenighet 
 
Paralyserande prat påkallar perfekt parering

Question quality!

Alfabetisk visdom A - I

Annorlunda arter aktas!

Briljanta böcker bör beläsas benhårt
 
Civilisationen cirkulerar cyniskt
 
Dalai Lama delger destinkta devis
 
Eviga egon enerverar
 
Form och färg främjar fantasin

Global generositet gynnar godhet
 
Hat hotar här
  
Ingen introvert islänning ivrar illegal invandring (?)

Facebook är ju ett roligt socialt forum som kan användas på många olika sätt. Det är vi många som upptäckt.

Vi låter oss underhållas av varandras underfundiga kommentarer om vårt vardagliga liv och leverne. Även upplevelser av större dignitet delger vi varandra. Vi nätverkar och flörtar, förfasar oss och gläds med varandra. Vi visar foton från senaste festen eller på katten och inbjuder till evenemang. Lägger ut galna youtube- klipp eller favoritlåten hämtad från spotify.

En stor  fördel som jag upptäckt, är att man helt obehindrat kan skryta om sig själv, sina bedrifter och upplevelser! Jag har tack vare facebook funnit att det är mycket lättare att skryta i skrift än muntligen, en viktig lärdom. Och har man en dålig dag, ja då finns det alltid någon som har trösterika ord att förmedla. 

Poängen är att man oftast får bekräftelse från något håll, om så bara i en kort fras om tre ord. Kontaktformen är lättsam och omedelbar och man behöver varken sminka sig eller klä sig anständigt "in order to be social". Och man ska inte heller underskatta betydelsen av att man (om man så vill) slipper långa jobbiga samtal med människor man ändå inte är intresserad av att prata med någon längre stund, och vill man det mot förmodan så kan man ju alltid använda telefonen eller träffas in real life!

Long live facebook!

Föräldraskap

Hur är man en bra förälder? Det fullkomligt vimlar av böcker, föreläsningar, råd och tips på området. De flesta av oss som är föräldrar vet en hel del om föräldraskap. Vi är upplysta. Ändå är det så svårt ibland. Det finns många hinder och kamper att övervinna längs föräldraskapets väg. Ibland känner jag mig motarbetad av influenser i samhället och från media. Jag vill skydda men inte curla. Jag vill driva och peppa men inte dominera. Jag vill uppmuntra eget ansvarstagande och förmedla deviset att  så långt möjligt alltid göra sitt bästa, men jag vill inte medverka till duktighetskomplex. 

Jag vill vara en bra förälder!

Uppvaknande!

Mina ögon har öppnats successivt, men efter att ha läst Ayaan Hirsi Alis biografi "Nomad", ser jag än klarare. Ayaan Hirsi Ali föddes i Somalia och fick muslimsk uppfostran. 1992 åkte hon till Holland på flykt undan ett tvångsäktenskap med en avlägsen släkting som hon aldrig hade träffat. Hon studerade och blev politiskt aktiv i Holland. Efter den 11e september fördömde hon islam. Sedan några år tillbaka bor och arbetar hon i USA. Hon bekämpar b la könsstympning och hedersvåld. Hon har skrivit flera böcker och mottagit många pris, b la Martin Luthers King Heroes Award. 

Läs boken!
 
Idag kan vi i tidningarna läsa om ytterligare ett självmordsbombardåd i Afganistan, utfört av en 12 årig pojke, sannolikt den yngste självmordsbombaren hittils i modern historia.

Aktiv 24/7

Idag har jag: pratat, lyssnat, solat, hostat, skrattat, sovit, pussats, sms at, lagat, funderat, tvättat, doftat, betalat, promenerat..

Och sist men inte minst; Deklarerat!

En sann historia

Familjen är det som betyder mest för mig. Den närmaste familjen men också den utvidgade familjen. I förlängningen hela släkten. Jag märker hur händelser från min släkts historia blir allt viktigare för mig. Kanske för att de kastar ljus över min bakgrund och hjälper mig förstå vad som format mig. Här kommer en av mina favoritberättelser, och den är helt sann.

Min mormors mormor hette Kristina. Hennes familj var fattiga torpare i den sydsmåländska skogen. Kristina hade en vacker sångröst. En söndag sjöng hon i kyrkan. Bland åhörarna satt storbondens son Karl. När han fick höra Kristina sjunga blev han förälskad. Och hon likaså. De båda ville gifta sig med varandra. Men Karls far hotade med att göra Karl arvlös om han gifte sig med henne. De gifte sig, Karl miste sitt arv och försköts av sin far. Karl och Kristina bosatte sig i en jordkula. Karl tog sig an dagsverken av olika slag. Så småningom byggde de sig ett litet torp. De fick sju barn, varav ett dog i späd ålder. Av de sex barn som växte upp var de fem flickor och en pojke. En av flickorna hette Albertina, min mormors mor.

Jag beundrar Karl och Kristina.

Min samling

Jag samlar på vackra ord. Ord som betyder någonting, som förmedlar en varm känsla.
Till skillnad från alla ord vi hör dagligen, ord som gör oss trötta.
Här är ett axplock ur min samling:

                                   serenity                                silvery

        mindfullness                                 inspire
                                         oui                                                     soulful                                                                 believe
                

                         whisper                                                  Ad finitum

                                                   descend                                        memento mori
                          soulmate        

                                                                  masterpiece                                     lovingness

Sju rader

"Från de stora djupen
kommer mörkret
det oförståeliga
ouppnåeliga
dunkelt ser jag
genom ett svagt flämtande ljus
livet i en liten ask"

Hittills i år..

Per Oscarsson, Lena Nyman, Lasse Eriksson och nu Elisabeth Taylor. Alla skådespelare. Alla avlidna inom loppet av tre månader under nådens år 2011. Det är kanske inte något kosmiskt anmärkningsvärt med det, men ändå.

Det verkar bli ett händelserikt år med tanke på allt som sker i världen. Naturkatastrof i Japan med stora konsekvenser för både människor och miljö. Flera diktaturer hänger på fallrepet. Folket gör revolution i Egypten, Libyen, Tunisien, Bahrain, Yemen.. Och det är inte ens slut på mars månad detta nådens år 2011. Man undrar vad som ska hända härnäst?!

Och än så länge sitter vi här uppe i vårt nordliga hörn av världen till synes lååångt bort från både krig och naturkatastrofer. Helt opåverkade av vad som händer är vi dock inte. Stockholmarna har köpt upp vartenda jod piller på apoteken i något slags desperat försök att skydda sig från radioaktiv strålning.. Och kärnkraftsmotståndet har vaknat till liv igen. Jag tillhör själv en av dessa uppvaknade. Bara i EU finns 143 kärnkraftverk.. Dessa ska senare under 2011 enligt EUs miljökomissionär Gunther Oettinger "stresstestas". Det låter vettigt. Men betryggande? Njae..

Just nu någon annanstans

Tänk att inte kunna lita på
att den mark du beträder är säker
att den luft du andas är ren
att det du kallar ditt hem, är ditt hem också imorgon
Tänk att stå mitt i spillrorna av den plats som var din
och som nu förvandlats till kaos
Tänk att vara rädd
dag och natt
varje stund
Att inte veta vad som händer imorgon
om det kommer en morgondag

Det är synd om människorna

"Det är synd om människorna" säger Augusts Strindbergs karaktär Indra i pjäsen "Ett drömspel" från 1901. Det har blivit ett bevingat ord, som även jag använder ibland. Och visst är det synd om människorna. Ens blick behöver inte vandra särkilt långt bort för att konstatera det. Händelserna i Egypten står ju i världens blickfång för tillfället. Massor av människor lider. Och Gaddafi flyr in i sin galenskap. Kvinnorna i Örebro som fallit offer för den nu åtalade våldtäktsmannen Niklas Eliasson, är det synd om. Det är synd om sjuka människor i Sverige som blir utförsäkrade och hamnar på bar backe. Men är det synd om Charlie Sheen ? Den stackars mångmiljonären verkar tycka det. Oförstådd, som han är. Det är nog trots allt lite synd om honom också eftersom han verkar lida av dålig självinsikt. I aftonbladet idag liknas Gaddafi vid Sheen (!) Båda har tydligen levererat ett antal slagfärdiga kommentarer under årens lopp. "Liv utan värdighet är värdelöst" ska tydligen Gadaffi så vist ha sagt. Synd att han inte levt som han lärt, säger jag. Jo, det är nog synd om både Sheen och Gaddafi. De verkar ju båda lida av storhetsvansinne.

Vår särart

Vi har alla olika begåvning och olika egenskaper. Och ansvar att förvalta och utveckla dessa. Att utveckla sin egen särart. Det som definierar just mig och dig. Ibland tror vi att vi alla är så lika varandra. Alternativt; jag är ingen. Lika varandra är vi ju visserligen rent biologiskt och även på andra sätt, men tänk vilken mångfald mänskligheten rymmer. Även en och samma individ rymmer mångfald i form av olika egenskaper och talanger, mer eller mindre utvecklade. Någon är tröstare, en annan uppmuntrare, en tredje ovanligt klok. Det finns människor som sprider glädje med sin musik, andra som är fantastiska på att föra samman människor. Det finns goda lyssnare. Vi kan alla kan ge något av oss själva till någon annan. Hur ofta ställer vi oss frågan; vad är min särart? Och hur kan mina egenskaper och talanger vara till glädje och nytta för både mig själv och andra? Vågar vi ställa oss frågan?

En skorpion

Jag är skorpion. Perceptiv, lojal och pålitlig. Stolt. Intensiv och intuitiv. Passionerad. Blir jag din vän, har du med stor sannolikhet en vän för livet. Jag kan ta oförtjänad skit. Har långt tålamod. Stor uthållighet. Men det finns en bortre gräns. Jag har min gadd. Ett dödligt vapen. Liksom naturen, visar jag ibland mitt temperament. En naturkraft, emellanåt svårtyglad. Försök inte tvinga mig till underkastelse. Man kan inte äga en skorpion.

Friganism

Inte helt osökt, med tanke på mitt förra blogginlägg, så har jag funderat på friganism. Det jag funnit att läsa handlar mest om containerdykningar och att våga leva på överflödet av mat som dumpas i stora volymer varje dag, helt människotjänlig föda. Men om man nu har svårt att tänka sig att börja dyka ner bland sopor utanför restauranger och mataffärer så borde man väl kunna ta till sig annat i denna alternativa livsstil? Tänk om man skulle dela bil med en eller två andra familjer? Eller tänk om man skulle minska sin konsumtion på något annat område? 

Mer om friganism hittar du här;

http://vaken.se/modules/smartsection/item.php?itemid=474
http://svt.se/2.22620/1.2321840/de_dyker_bland_soporna_for_att_radda_jorden

"Shop til u drop"

Idag känner jag mig go och gla´MEN...Är vi så lättlurade vi människor, att vi har gått på vår egen lögn om evig ekonomisk tillväxt? Hur är det möjligt? Vi som har den högst utvecklade hjärnan av alla jordens biologiska varelser. Har vårt belöningsssystem ersatt vårt rationella tänkande så till den grad att vi är beredda att dö och döda vår planet bara vi dör rika? Vi som har förmågan att reflektera, analysera och till viss del förutspå. Allt utom vägen till vår egen undergång.. I högmod rusar vi fram. Resultatet av den mänskliga evolutionen är inte vackert. I detta avseende är jag inte stolt över att tillhöra arten homo sapiens. En art som inte tänker på sin avkommas framtid. En art som styrs av omedelbar behovstillfredsställelse. Låt mig bli stjärnstoft i nästa liv..
 

Kolla in dokumentären "Shop til you drop" på http://www.lyckobloggen.se/

Vara den jag är

Vara den jag är, helt och fullt, utan förbehåll och krav

Glad och fri 

Det är den jag vill vara, den jag föddes till att bli 

Du med 

Se bakom det tillrättalagda 

Tänk om vi skulle lägga bort vår fasad 

Både du och jag 

En stund
                                

Svindlande tanke

Ibland tänker jag "hur skulle det vara om jag visste vad alla människor gör, tänker och känner"?  Och sedan tänker jag att om det överhuvudtaget vore möjligt så skulle mitt huvud sannolikt omedelbart sprängas i tusen bitar. Lustigt nog kan jag för en sekund tänka mig in i den situationen, och under den sekunden riktigt erfar jag den totalt svimningsframkallande känslan. När det ögonblicket passerat infinner sig en total och hundraprocentig lättnad över tankens omöjlighet. Jag associerar till filmen "Bruce Almighty" med Jim Carrey i huvudrollen där Gud låter honom få prova på rollen som allsmäktig. I en scen försöker han hitta något fungerande system för att skapa struktur i alla böner han plötsligt blir mottagare av. Han provar allt från arkivskåp till post it lappar och mail. Tänk att man kan känna tacksamhet över att inte vara Gud.. Tack och lov för min begränsade hjärnkapacitet!

Vad jag lärt mig

Vad jag har lärt mig under den gångna veckan; att Robespierre var ett akademiskt monster till människa (franska revolutionen), att det är kul att vara med och vinna ett spel trots att det är fullkomligt oviktigt. Att jag har två fantastiska vänner som inte bara jag behöver utan som också behöver mig. Definitionen av ett dimackord. Detta svider att erkänna högt men jag väljer att se det som en övning i ödmjukhet.. Att man bör följa instruktionerna när man färgar håret.. Att det är roligt att återgå till goda vanor som att dansa. Att jag fortfarande emellanåt trots egna tvivel därom, kan ta bra initiativ. Det har med andra ord varit en riktigt bra vecka!

Kärlek

Kärlekens band tänjs ibland ut i sin fulla längd. 

Kärleken blommar, fördjupas, uthärdar, hoppas, 

förlorar tron, hoppas på nytt.. 

Kärlekens band kan förstärkas över tid. 

Det kan också nötas över tid tills det en dag brister. 

Många har upplevt det, upplever det i detta nu. 

Kärlek kan förloras. Men hoppet består i att kärlek 

i dess olika former kan återfinnas. 

Gång på gång. På olika sätt. I olika skepnader. 

Är inte det hoppfullt?!

Prylar

Ibland ställer jag mig frågan; hur beroende är jag av mina prylar? Gör mina prylar mig lyckligare än om jag inte skulle haft dom? En fråga som kanske förblir obesvarad. Såvida inte mitt hus brinner ner en vacker dag och jag inte hinner rädda några materiella ting. Eller att någon annan katastrof inträffar med samma resultat. Vissa prylar är ju behäftade med emotionellt värde och betyder därför något för mig även om de inte har något ekonomiskt värde.
 
Jag har i min ägo en keyboard, vars existens i mitt liv ökar min lyckokänsla. Denna tingest ger mig förutsättningar till att uppnå den förhöjda lyckonivå som emellanåt uppstår när det låter som jag vill. Keyboarden är ett medel för att uppnå målet; att spela och skapa musik. Utan min keyboard hade jag varit något mindre lycklig. That´s a fact. Vad blir då slutsatsen av detta? Att det är okej att tycka om en pryl om den bidrar till att jag mår bra? Denna fråga besvarar jag själv med ett enhälligt; JA! Men kan man bli för fäst vid prylar? Och var går isåfall gränsen? När jag hellre kramar min keyboard än min sambo månntro?!

Val

Idag lät jag inte förnuftet styra när jag trots varningar om blixthalka i södra och mellersta Sverige ändå beslöt mig för att sätta mig i bilen med dottern för att avverka den 58 mil långa sträckan mellan norra skåne och Uppsala. Mitt beslut grundades på intuition och erfarenheten att dessa resor alltid tidigare gått bra trots väder och vind.. samt det faktum att jag ska befinna mig på arbetet imorgon. Ett beslut grundat på viss del pliktkänsla och viss del oförnuft alltså.. Nu gick det ju bra. Men jag utsattte ett antal nära familjemedlemmar för stor oro in i det sista tills de fick veta att vi var hemma välbehållna.
Det fanns andra valalternativ för mig i morse. Och det finns det oftast, oavsett vilken situation eller vilket problem man än står inför. Vad är det som till sist avgör hur vi väljer? Förnuft, känsla, intuition, tidigare erfarenheter? Val kan bli ödesdigra, lyckosamma, totalt avgörande eller knappt alls påverka ens eget eller andras liv.

Litet & stort

                                                                 Det stora i det lilla...

                                                                            och

                                                                 det lilla i det stora...

                                                                        

                                   

Det Gyllene snittet

Filosofen och matematikern Pythagoras i det antika Grekland gjorde upptäckten att värdet 1,618 ständigt återkom i olika geometriska figurer. Det sk "gyllene snittet" har senare setts som norm för det mest harmoniska förhållandet mellan proportioner i olika former; i naturen, människokroppen, i konst och musik. Gyllene snittet står för harmoni, skönhet och balans. Både inre och yttre. 

Sedan jag första gången i mitt liv hörde talas om gyllene snittet, har det fascinerat mig. Vad jag dock inte visste förrän helt nyligen, är att även mänskliga funktioner och kroppsliga processer kan beskrivas i gyllene snittet- termer när vi är i harmoni med oss själva. Vår egen svenske Lars- Eric Uneståhl har varit delaktig i internationell forskning där man har undersökt hur musik komponerad utifrån gyllene snittet formeln påverkar människors hjärn- och hjärtversamhet. Och, föga förvånande så har man påvisat att det gör det. Så nu blir det till att inhandla lite gyllene- snittet- musik och köra avslappning. Jag menar, "GSM" borde ju ha minst dubbelt så god effekt som vanlig avslappningsmusik!

Happy New Year! & framtiden

Gott Nytt År kära bloggläsare!

Vi närmar oss 2012. Året då jorden kommer att gå under enligt vissa tolkningar av mayaindianernas förutsägelser. Den sk mayakalendern har påvisat att mayaindianerna hade stor kunskap och förståelse av vår egen galax planeters och sols cykler. De visste t ex att stjärnorna och planeterna i vår egen galax roterar kring ett svart hål! (om jag är rätt upplyst). Något som vår moderna vetenskap ganska nyligen har kommit fram till. Mayakalendern upphör med den 21a december 2012. Då ska enligt mayafolkets beräkningar solen stå i perfekt linje med vår galax centrum, från jordens perspektiv, och detta kommer att innebära någon form av rubbning av jordens axel (om jag åter fattat saken rätt) som har med magnetisk dragningskraft att göra vilket i sin tur kommer att generera naturkatastrofer på jorden. Naturkatastrofer lika med "the final doomsday" enligt vissa tolkningar..  Inget trevligt framtidsscenario med andra ord.

Nu är dessa teorier och tolkningar till stor del uppblandat med en hel del hokus pokus och new age ideér, så huruvida mayaindianerna egentligen menade eller trodde att det skulle ske något speciellt år 2012 är det kanske inte någon som vet. Men om det ligger något i mayaindianernas astronomiska beräkningar så kanske något intressant ändå kommer att hända 2012.. Den som lever får se. Men nu skålar vi för Tellus och hoppet att mänskligheten ska vakna upp och börja leva mer i harmoni med moder jord! För så länge det finns hopp finns det också tro och kärlek!