"Det är synd om människorna" säger Augusts Strindbergs karaktär Indra i pjäsen "Ett drömspel" från 1901. Det har blivit ett bevingat ord, som även jag använder ibland. Och visst är det synd om människorna. Ens blick behöver inte vandra särkilt långt bort för att konstatera det. Händelserna i Egypten står ju i världens blickfång för tillfället. Massor av människor lider. Och Gaddafi flyr in i sin galenskap. Kvinnorna i Örebro som fallit offer för den nu åtalade våldtäktsmannen Niklas Eliasson, är det synd om. Det är synd om sjuka människor i Sverige som blir utförsäkrade och hamnar på bar backe. Men är det synd om Charlie Sheen ? Den stackars mångmiljonären verkar tycka det. Oförstådd, som han är. Det är nog trots allt lite synd om honom också eftersom han verkar lida av dålig självinsikt. I aftonbladet idag liknas Gaddafi vid Sheen (!) Båda har tydligen levererat ett antal slagfärdiga kommentarer under årens lopp. "Liv utan värdighet är värdelöst" ska tydligen Gadaffi så vist ha sagt. Synd att han inte levt som han lärt, säger jag. Jo, det är nog synd om både Sheen och Gaddafi. De verkar ju båda lida av storhetsvansinne.
No comments:
Post a Comment