Wednesday 12 January 2011

Prylar


Ibland ställer jag mig frågan; hur beroende är jag av mina prylar? Gör mina prylar mig lyckligare än om jag inte skulle haft dom? En fråga som kanske förblir obesvarad. Såvida inte mitt hus brinner ner en vacker dag och jag inte hinner rädda några materiella ting. Eller att någon annan katastrof inträffar med samma resultat. Vissa prylar är ju behäftade med emotionellt värde och betyder därför något för mig även om de inte har något ekonomiskt värde.
 
Jag har i min ägo en keyboard, vars existens i mitt liv ökar min lyckokänsla. Denna tingest ger mig förutsättningar till att uppnå den förhöjda lyckonivå som emellanåt uppstår när det låter som jag vill. Keyboarden är ett medel för att uppnå målet; att spela och skapa musik. Utan min keyboard hade jag varit något mindre lycklig. That´s a fact. Vad blir då slutsatsen av detta? Att det är okej att tycka om en pryl om den bidrar till att jag mår bra? Denna fråga besvarar jag själv med ett enhälligt; JA! Men kan man bli för fäst vid prylar? Och var går isåfall gränsen? När jag hellre kramar min keyboard än min sambo månntro?!

2 comments:

Håkan W said...

Tycker nog att gränsen går något tidigare... han är ju trots allt en hyvens snubbe.

Anonymous said...

Är benägen att hålla med ;)