Ett minne från denna sommar som jag planerar att frammana för min inre syn någon gång längre fram under kommande vinter är när jag sakta promenerar på Yngsjö strand strax söder om Åhus och känner solen värma mitt ganska fräkniga ansikte. Ja, faktiskt hela min fräkniga kropp, med undantag för de kroppsdelar som min baddräkt nogsamt täcker. Jag känner havsvindarna smeka mig vänligt, hör vågornas brus och känner mig bara så harmonisk och lycklig för denna stund som givits mig. Jag fångade möjligheten att just där och då avlägsna mig från min familj som hade det tryggt och bra på stranden. Och så värdefull mitt alldeles egna ögonblick blev! I vanliga fall är jag inte bra på att fånga ögonblick, men jag övar. Det gäller ju att vara uppmärksam när chanserna väl dyker upp!
För att komplicera saken, vilket jag ofta gör, så gick mina tankar efter denna härliga upplevelse till alla dem som av olika skäl inte haft möjlighet att komma till havet, få uppleva skönheten och värmen vid Österlens fantastiska kust. Min tanke gick till alla dem som inte ens haft möjlighet att unna sig en semesterresa. Återigen tvingas jag konstatera att livet är orättvist, och om jag frikostigt delade med mig av mina begränsade tillgångar så skulle jag själv inte kunna unna mig och mina barn någon semesterresa. Tillbaka till ruta ett!
No comments:
Post a Comment