Min far säger ibland med glimten i ögat; "Maria, kom ihåg att du är en produkt av mig"! (och då åsyftar han främst det genetiska arvet, han är ju biolog gudbevars..). Huruvida min fars kommentar är menad som förpliktigande för min del, uttryck för en faders stolthet eller något annat vet jag inte men naturligtvis har det genetiska arvet stor betydelse. Liksom det sociala arvet (vilket jag som socionom tror är av något större betydelse än det genetiska..)
Hur som haver; De av oss som bjudits goda förutsättningar att alltsedan moderlivet utvecklas som människor utan allvarligare störningar eller trauman på vägen, är i vid bemärkelse lyckligt skattade. Tid, plats och sammanhang för vår egen födelse råder vi ju som bekant inte över. Inte heller råder vi över den omgivande miljöns beskaffenhet under vårt egna fosterstadie.
Den senaste veckans arbetsrelaterade upplevelser har återigen skakat om mig en gnutta och givit mig anledning att vara tacksam för allt jag har och som gör mitt liv värt att leva trots att livet generellt sett i grunden är djupt orättvist. (Jag kan inte komma till någon annan slutsats hur gärna jag än vill). Men nu är det fredag och tid att vara glad! "Solen går upp över rik som fattig, regnet faller över ond som god och vinden blåser vart den vill". En kosmisk kompenserande typ av rättvisa månne, eller bara önsketänkande ?!
No comments:
Post a Comment