"Fåfängans förfång"

De flesta har sin beskärda del av fåfänga. En frisyr i topptrim, ständigt nyvaxade och lena ben, vältrimmat skägg, ett välstädat representabelt hem eller något annat lika världsligt som ändå har  viss om inte stor betydelse för var och ens mentala mående. Ibland tvingas man offra sin fåfänga till fördel för något av större värde, trots att det kan svida rejält. Irriterar du dig på pojkvännens ovårdade skäggväxt eller kompisens äckliga kök (då du själv sätter en ära i att hålla ditt eget kök fläckfritt) ? Avundas du väninnas perfekta planering för årets alla events? Eller din arbetskamrats perfekt manikyrerade naglar? Det gör jag. Jag avundas alla kvinnors välmanikyrerade naglar. Emellanåt får jag infall som liknar självplågeri då jag besöker "kicks" och sådana ställen där det finns gott om kvinnor med välmanikyrerade naglar. Jag njuter åsynen av dessa vackra händer som jag vet att jag aldrig kan få.
Jag är mån om mina naglars status. Som jag har kämpat för att upprätthålla den under årens lopp. Men jag har insett att denna min fåfänga slutligen måste offras på fåfänglighetens altare till fördel för mitt gitarr-/bas spelande. Man kan tycka att jag för lääänge sedan borde ha kommit till insikt om detta..men ack vad dumheten kan bedra visheten.. Dags för dagens (under) statement; Långa vackra naglar och gitarrspelande är 100% inkompatibelt!

Tro Hopp Kärlek

Om man verkligen försöker lista ut vad människor lever för så finner man att tro, hopp och kärlek är avgörande viktigt för känslan av mening med livet. Den som inte har någon tro (den behöver verkligen inte vara religionsbunden) eller hyser något hopp (om framtiden, för sig själv och/eller sin familj) och för de som saknar kärlek (i någon form) ter sig livet meningslöst. 

Störst av dessa tre är kärleken (påstår bibeln) och jag håller verkligen med. För om man upplever kärlek så finns det hopp. Och finns det hopp så finns det också tro eftersom hopp inger tro (och vice versa).

Jag tillhör den skara som fortfarande är otatuerad, men skulle jag någonsin göra en tatuering så skulle det bli dessa tre vackra kinesiska tecken.

Vem behöver en doktor?!

Nervryckningar i hjärnbarken och blossande kinder. Är det de första tecknen på afasi eller hjärnblödning? Har med hjälp av egna studier kommit fram till att det absolut inte kan röra sig om någon annan förklaring. Dock, i kombination med tillfällig irritation och ilska samt minnesförlust av mer eller mindre allvarlig art, skulle det också kunna vara stressrelaterat. Min poäng är; Vem behöver en doktor? Vi lever ju i en tid, då vi när olika fysiska och eller psykiska symptom drabbar oss, alltid kan gå till den outsinliga informationskällan "wikipedia" alternativt "sjukvårdsupplysningen". Med dessa forums hjälp kan ju i stort sett vilken idiot som helst sätta diagnos. Vem behöver  vårdcentralerna längre! En gammal förlegad institution som borde skrotas! När var och en kan vara sin egen doktor, sjukgymnast, terapeut, psykolog, kirurg och.. Jag menar, vilken samhällsekonomisk besparing! (Måste ha missat mitt egentliga kall som politiker. Var påtänkt som Ian Wachtmeisters efterträdare en gång men det sket sig p ga av en liten dispyt mellan Bert och mig.. hm.)
Hur som helst; som krona på verket skulle det då inte behövas någon utbyggnad av läkarutbildningen! Där sparades ytterligare några miljoner! Och, inte att förglömma; när folk väl blir riktigt riktigt allvarligt sjuka och inte med egeninhämtade medicinska kunskaper förmår bota sig själva, ja, då har vi ju en effektiv "naturlig avgång"!
Att ingen har vågat ta bladet från munnen! Det är ju ändå valtider!

"En liten stund"

                                       "Jag kokar min äppelmos 
                                              Låter tanken vila
                                    Foofighters "walking after you" 
                                     ljuder från mitt vardagsrum
                                 Universum omsluter mig, oss alla
                     Varje skön harmoni når mitt öras inre vindlingar
                                           Stunden gör mig fri
                                    Så liten jag är i det stora hela

                                               En stjärna dör

                                               En annan föds
                                                 Mysterium"

Rättigheter & skyldigheter

Mänskliga rättigheter enligt FNs deklaration från 1948;
Artikel 1 lyder; "Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter"...e tc..
Den 30e och sista artikeln behandlar enskilda individers, gruppers och staters skyldigheter att inte ägna sig åt handlingar eller verksamheter som strider mot de rättigheter som fastslås i deklarationen. Och den regeln har ju efterföljts i sann demokratisk anda av ffa USA och resten av den sk civiliserade västvärlden...!

Vi har i vår kristna tradition det dubbla kärleksbudet och den gyllene regeln, som visdomsord och moraliska vägvisare.
Vi har FNs barnkonvention som antogs 1989 och som 193 länder har bundit sig till. Två länder har inte gjort det. Vilka? jo, USA  och Somalia. Kränkningar av denna lag kan inte tas upp i en internationell domstol...
Världen ser ut som den gör.. Vad är det för fel på oss människor??!

Ångest & ångest

Tänkte skriva lite om ångest. Tyvär är det för mig lite ångestframkallande. Graderar min nuvarande ångestnivå till typ 0,5 på en skala mellan 0-10 där 0 är lika med ingen ångest alls och 10 motsvarar värsta tänkbara ångest. Nu när den lilla parentesen är avklarad känner jag mig lite lugnare..
De flesta av oss har nog upplevt vanlig ordinär ångest symboliserad av den där obehagsklumpen i magen eller kanske det där lite lätta men obehagliga trycket över bröstet.
Men ren och skär skoningslös ångest är det inte lika många som upplevt. En ångest som greppar tag i hela ditt väsen; kropp och själ. Som drar iväg med dig i ljusets hastighet med hjärtrusning, panikkänslor, yrsel, kallsvettningar, tryck över bröstet, förlamande känsla av förlorad kontroll över din egen kropp och ditt egna beteende med övertygelsen; "nu blir jag galen" (alltså riktigt sinnessjuk) och med tron (förklädd till vetskap) om att "nu kommer jag att dö".
Vad jag vill komma fram till, och som vi vanligtvis inte tänker på är; hur glad ska man inte vara som är hyfsat ångestfri !  Det är ju som bekant ingen mänsklig rättighet att slippa ångest. Jag har upplevt panikångest vid några få tillfällen i mitt liv. Inte riktigt den värsta tänkbara varianten av den, det kan jag inte tro, men tillräckligt illa för att absolut inte vilja uppleva det igen!  Lite ångest emellanåt är nog "bara bra" tror jag, i bemärkelsen att vi påminns om vår bräcklighet som människor. Kanske lite ångest t om kan dana karaktären. Den kan definitivt bidra till en del kreativt tänkande och skapande. 
Såhär i efterhand...med betoning på i efterhand, känns erfarenheten av panikångestattacker som lite coolt att ha fått vara med om..! Jag har ju förunnats erfarenheten att för några ögonblick skåda döden i vitögat, och överlevt!

Tacka vet jag böcker!

Visst är det härligt att läsa en bra bok!? Just nu läser jag Kate Moss (inte modellen utan journalisten!) historiska deckare "Kryptan". Hon målar upp 1800- talets Paris på ett oerhört levande sätt. Karaktärerna i boken är starka och hon väver samman dåtid med nutid på ett sätt som bara hon kan. En suggestiv historia hittils med lite smått övernaturliga inslag. I like it! Jag har ju tidigare delgivit mina åsikter om tv -tittande i allmänhet och tramsiga lekprogram och fiktiva larviga tv serier i synnerhet. Slutsatsen jag kom fram till då var att vi med ett sånt tv- beteende riskerar att gå miste om att leva våra egna liv. Men kan man ägna för mycket tid åt att läsa böcker? Det borde ju absolut vara möjligt. Fast jag skulle vilja påstå att det är mer kreativt för hjärnan att konsumera böcker (om så fiktiva) än att konsumera tv. Fördelen med böcker är ju att de tillåter oss själva att för vårt inre måla upp bilder av det som berättas för oss. Vi tillåts kanske också att i något friare utsträckning göra våra egna tolkningar av olika skeenden som beskrivs. Dessutom hinner man ju med att reflektera över det som berättas. Man kan ju, om man tycker det är kul, undra var gränsen går för överdriven konsumtion av bokläsning samt tv- tittande..  Skulle inte förvåna mig om Socialstyrelsen har någon rekommendation att komma med..!

Balans!

Det enda vi med säkerhet kan veta, är att vi kommer att dö. Vi försöker kanske förhindra åldrandeprocessen på olika sätt. En del tar till drastiska metoder. Men vare sig vi väljer att göra det eller ej så är vi ju vår fysiska ålder. Jag är född 1967 och det finns inget jag kan göra åt det, MEN jag är övertygad om att jag t ex i viss mån kan påverka om jag vid 50 års ålder kommer att se åldersadekvat ut eller ej. En mångårig diet bestående av cigaretter, whisky och skräpmat är med säkerhet inte gynnsam för någon... Precis som lagomt motionerande och en balanserad diet säkerligen har en positiv inverkan. Sedan har vi ju det genetiska arvet. En lurig faktor. Vissa slutsatser kan man säkert dra utifrån egen granskning av sin mor och far och andra släktingar. Finns det alkoholism i familjen och i släkten så kanske det kan vara en god idé att vara försiktig med alkohol, som ett exempel.

Det finns ju mycket vetenskapligt baserad kunskap om hur vi kan befrämja vår hälsa. Därtill en massa mer eller mindre ovetenskapliga men ändå goda tips om hur man kan  öka sitt välbefinnande och sin hälsa. Gott om tips finns också om hur man kan befrämja sin egen lycka. Jag har några länkar längst nere på sidan om du är intresserad av att läsa lite om lyckoforskning. Mycket intressant!

Är det inte så även med hälsa och välbefinnande, som på så många andra livsområden, att balans är det vi eftersträvar och mår bäst av ?!

eclipse official soundtrack neutron star collision - Muse

Fantastisk musik, fantastisk film !    

Våga/ vilja

Allt jag (tror att jag) inte vågar men skulle vilja:

Hoppa fallskärm, djuphavsdyka efter skatter, ställa mig på stan och sjunga och spela, bestiga ett högt berg, bli spådd hos ett tillförlitligt medium, skriva en bok, köra 200 km/h (eller fortare) i en ferrari, fritera räkor hemma i mitt eget kök, galoppera iväg på en hästrygg, vandra i en djup regnskog eller djungel, resa i tiden, förlösa en kalv, hoppa från högsta trampolinen på badhuset, tämja ett lejon, släcka bränder, prova på biodling....

Det mesta enligt ovan är ju faktiskt genomförbart, slår det mig. En del kräver övning och att först uppnå delmål på vägen före själva genomförandet. Resa i tiden går nog bort är jag rädd. "Alla goda ting äro tre" heter det ju. Tänk om jag skulle ha som målsättning att under min livstid åtminstone göra tre av ovanstående ting. Om målsättning  är "att dö nöjd", verkar det väl fullt logiskt ?!

Flyt och harmoni

Visst är det skönt när man har "flyt" i tillvaron. När man är i harmoni med sig själv. Dom flesta av oss har säkert upplevt både "flytet" och "lagen om alltings djävlighet" då allt tycks gå snett. "Flytet" varar ju inte för evigt. Tack och lov varar det djävliga heller inte för evigt. 

Många gånger tror jag mig veta vad som är bäst att göra i en viss situation på kort och/ eller lång sikt. Ibland visar sig mitt beslut vara "rätt", ibland mindre bra eller rentav dåligt. Det jag åtminstone har lärt mig fram tills nu är att när jag handlar i affekt i en viss situation och tar ett oövertänkt eller drastiskt beslut, blir det sällan bra vare sig på kort eller lång sikt.
 
Det är lite bedrägligt att låta "flytet" styras av yttre händelser. Inte så att jag skulle ha något emot av vinna några miljoner på lotteri. Det skulle säkert underlätta tillvaron och livet massor, men å andra sidan skulle det kanske också skapa andra och nya problem. Dessutom skulle det troligtvis bli en lång väntan på de där miljonerna..och jag har ingen lust att hoppas på något som rent stastistiskt inte kommer att inträffa.
 
Jag tvivlar på att det egentligen finns någon som vill låta sitt mående, upplevelsen av flyt i livet kontra djävlighet, styras av yttre händelser. Ändå tenderar åtminstone jag att falla i den gropen emellanåt. Det är ett förhållningssätt som genererar en hel del känslor av maktlöshet, och det är definitivt inte bra för hälsan. Eftersom det inte är någon idé att försöka ta makten över yttre händelser så får man väl försöka ta makten över det man kan ta makten över. Mig själv, mina egna handlingar, val och beslut. Inte för att det förhållningssättet kommer att garantera mig harmoni i livet, men det kanske förbättrar oddsen!

Ambivalens med stort A

Ibland undrar jag om jag är normal längre när det gäller tv tittande. Jag drabbas ofta av små eller stora aversioner mot tv tittande i allmänhet och mot vissa (enligt mig) totalt menlösa tv serier och program i synnerhet. Mina starkaste aversioner är förbehållet flamsiga lekprogram, kränkande dokussåpor (har de minskat i antal förresten?) och vissa enligt mig helt obegåvade komediserier förutom "Two and a half men" som jag älskar! Jag är totalt inkonsekvent, jag vet. Jag vet inte ens namnet på de flesta serier och program som jag avskyr men ingen, inte ens jag, lyckas undvika tv reklamen helt och hållet där trailers på kommande serier och program visas. Jag är sannolikt väldigt fördomsfull och intolerant. Ändå var jag lika angelägen som mina familjemedlemmar om att införskaffa en bättre och större tv, vilket vi gjorde i våras. Inkonsekvent där också alltså. Värdet av vår nya, stora, fina tv insåg jag i samband med fotbolls VM nyligen. Samtliga familjemedlemmar fascinerades av att vi nu kunde SE fotbollen sparkas omkring på planen. Om sanningen ska fram var jag den flitigaste tv- tittaren i familjen under hela VM..

Jag tror inte att jag är ensam om denna ambivalenta inställning till tv-tittande och tv program. Det som gör mig förbannad med tv-tittande och särskilt överdrivet tv- tittande är att medan vi observerar andras fiktiva liv, eller riktiga liv levas "on the screen", så missar vi att leva våra egna liv!

Nu blir det allvar..

Vad är meningen med livet? Alla stora filosofer genom tiderna har haft mycket att säga i ämnet. Även jag funderar på detta ibland, och jag tror att du också gör det. 

Jag ställde idag Frågan (med stort F som du märker)  till min kära sambo. Svaret löd; "Att dö nöjd". Jag älskar korta och koncisa svar! Senare enades vi om vikten av att skilja på livets mening i bemärkelsen universell mening (för alla människor i alla tider, universum och alltet) samt meningen med livet för dig och mig som individer.

Sambons svar är inte så dumt. Frågan är VAD som skulle göra honom nöjd? Hm...vi får nog fortsätta vårt filosofiska samtal vid ett senare tillfälle.  

Själv tror jag stenhårt på Gud, karma (dock ej i full religiös bemärkelse) och vikten av KASAM= känsla av sammanhang och mening ( i det egna livet). Dessa tre och säkert fler om jag får tänka till en stund, har under årens lopp integrerats i mitt inre som sanningar vilka förmedlar mening i mitt liv. Familjen, vännerna, arbetet, musiken e tc är det som utgör mitt KASAM. Vad utgör ditt? 

Det roliga och intressanta är ju att svaret på frågan om livets mening kan variera mycket mellan olika individer i olika tidsepoker och kulturer.

Att finna sig själv

Det finns en uppsjö av filmer, uppsatser och böcker i ämnet, vilket ju vittnar om ett starkt behov. Åtminstone för oss som bor i västvärlden och kan ägna vår tid åt annat än att skaffa skydd för natten och mat för dagen. De många mer eller mindre självutnämnda experterna på området har oftast varken större eller viktigare sanningar att förmedla i ämnet än du och jag. Risken är stor att man i sitt sökande efter sig själv blir ännu mer vilsen. Någon som jag tycker har fått korn på sanningen om hur man finner sig själv, är Margareta Melin (teol kand & författare). Hon skriver följande i sin bok "Den inre källan, vara den jag är";

Är vi inte hemma i oss själva är vi det inte heller utanför oss, inte på någon geografisk plats, inte hos någon medmänniska, inte i någon gemenskapsform. En främsta uppgift i en människas liv måste vara att lära känna sitt inre och ta det i besittning, att bli herre i sitt eget hus och där få en tillflykt och en bas.

Enda vägen till befrielse är att steg för steg och på olika sätt medvetet söka efter föda som ger själen liv. Att vilja finna Gud och att vilja finna sig själv är inte vitt skilda livsprojekt; det är olika utgångslägen i utforskandet av en och samma förunderliga verklighet.

När jag gör det goda jag vill. När jag vill det goda jag gör. Då är jag ett med mig själv. Då är jag sann. Då är jag fri. Då är jag JAG.

Min syster

Utan Dig skulle jag inte vara hel

Och mer så dag för dag

Du vet

Utan förklaring

Vem jag är inuti

Var jag befinner mig i tankens virvlande lopp

Våra sinnen går omlott och möts under en sekund

Ett ögonkast och du förstår

Hur jag mår 

Du har följt min vandring

Jag har följt din

Stöttat i vått och torrt

Du har gråtit och skrattat

Jag likaså

Om vart annat

Nu fortsätter Du din resa

Och jag min

men ändå reser vi tillsammans

"Bloggfenomenet"

Det finns ju folk som bloggar om andras bloggar. Men finns det folk som bloggar om de som bloggar om andras bloggar?! Det skulle kanske vara lite intressant att höra vad de har att säga! Eller inte..  Jag har funderat på bloggandet som fenomen och vad det egentligen är ett uttryck för. Är det våra behov av att synas, höras och bekräftas som tillgodoses? Är det vårt inneboende behov av att ha kontakt och gemenskap med andra människor? Möjligheterna och spänningen som finns i skapandet av nya kontakter och relationer? Vad det än är så får man konstatera att bloggandet ger möjlighet att i sann demokratisk anda göra sin stämma hörd. Än så länge iallafall, kanske man för säkerhets skull bör tillägga..

Oscar Wilde för Sverige i tiden!

Mina tankar går emellanåt till Oscar Wilde, hans fantastiska verk, liv och leverne. Jag beundrar hans mod, humor och brillianta hjärna. Som många sanna konstnärer slutade även hans liv i sorg och smärta. Hans kända citat, betraktelser och svidande samhällskritik har relevans även för vår tid, tycker jag.  Han har också tröstande ord och universiella sanningar att förmedla. Tänk om man ändå hade fått träffa Oscar... kanske i nästa liv?!

Några smakprov; 

"Det tycks mig ibland att Gud då han skapade människan

i någon mån övervärderade sin förmåga".

"Demokrati betyder helt enkelt att folk klubbar ner folk för folks skull".

"Egenkärlek är begynnelsen på en livslång romans".

Visualisering

Ett minne från denna sommar som jag planerar att frammana för min inre syn någon gång längre fram under kommande vinter är när jag sakta promenerar på Yngsjö strand strax söder om Åhus och känner solen värma mitt ganska fräkniga ansikte. Ja, faktiskt hela min fräkniga kropp, med undantag för de kroppsdelar som min baddräkt nogsamt täcker. Jag känner havsvindarna smeka mig vänligt, hör vågornas brus och känner mig bara så harmonisk och lycklig för denna stund som givits mig. Jag fångade möjligheten att just där och då avlägsna mig från min familj som hade det tryggt och bra på stranden. Och så värdefull mitt alldeles egna ögonblick blev! I vanliga fall är jag inte bra på att fånga ögonblick, men jag övar. Det gäller ju att vara uppmärksam när chanserna väl dyker upp!
För att komplicera saken, vilket jag ofta gör, så gick mina tankar efter denna härliga upplevelse till alla dem som av olika skäl inte haft möjlighet att komma till havet, få uppleva skönheten och värmen vid Österlens fantastiska kust. Min tanke gick till alla dem som inte ens haft möjlighet att unna sig en semesterresa. Återigen tvingas jag konstatera att livet är orättvist, och om jag frikostigt delade med mig av mina begränsade tillgångar så skulle jag själv inte kunna unna mig och mina barn någon semesterresa. Tillbaka till ruta ett!