Tuesday, 17 August 2010

Tacka vet jag böcker!


Visst är det härligt att läsa en bra bok!? Just nu läser jag Kate Moss (inte modellen utan journalisten!) historiska deckare "Kryptan". Hon målar upp 1800- talets Paris på ett oerhört levande sätt. Karaktärerna i boken är starka och hon väver samman dåtid med nutid på ett sätt som bara hon kan. En suggestiv historia hittils med lite smått övernaturliga inslag. I like it! Jag har ju tidigare delgivit mina åsikter om tv -tittande i allmänhet och tramsiga lekprogram och fiktiva larviga tv serier i synnerhet. Slutsatsen jag kom fram till då var att vi med ett sånt tv- beteende riskerar att gå miste om att leva våra egna liv. Men kan man ägna för mycket tid åt att läsa böcker? Det borde ju absolut vara möjligt. Fast jag skulle vilja påstå att det är mer kreativt för hjärnan att konsumera böcker (om så fiktiva) än att konsumera tv. Fördelen med böcker är ju att de tillåter oss själva att för vårt inre måla upp bilder av det som berättas för oss. Vi tillåts kanske också att i något friare utsträckning göra våra egna tolkningar av olika skeenden som beskrivs. Dessutom hinner man ju med att reflektera över det som berättas. Man kan ju, om man tycker det är kul, undra var gränsen går för överdriven konsumtion av bokläsning samt tv- tittande..  Skulle inte förvåna mig om Socialstyrelsen har någon rekommendation att komma med..!

Sunday, 15 August 2010

Balans!


Det enda vi med säkerhet kan veta, är att vi kommer att dö. Vi försöker kanske förhindra åldrandeprocessen på olika sätt. En del tar till drastiska metoder. Men vare sig vi väljer att göra det eller ej så är vi ju vår fysiska ålder. Jag är född 1967 och det finns inget jag kan göra åt det, MEN jag är övertygad om att jag t ex i viss mån kan påverka om jag vid 50 års ålder kommer att se åldersadekvat ut eller ej. En mångårig diet bestående av cigaretter, whisky och skräpmat är med säkerhet inte gynnsam för någon... Precis som lagomt motionerande och en balanserad diet säkerligen har en positiv inverkan. Sedan har vi ju det genetiska arvet. En lurig faktor. Vissa slutsatser kan man säkert dra utifrån egen granskning av sin mor och far och andra släktingar. Finns det alkoholism i familjen och i släkten så kanske det kan vara en god idé att vara försiktig med alkohol, som ett exempel.

Det finns ju mycket vetenskapligt baserad kunskap om hur vi kan befrämja vår hälsa. Därtill en massa mer eller mindre ovetenskapliga men ändå goda tips om hur man kan  öka sitt välbefinnande och sin hälsa. Gott om tips finns också om hur man kan befrämja sin egen lycka. Jag har några länkar längst nere på sidan om du är intresserad av att läsa lite om lyckoforskning. Mycket intressant!

Är det inte så även med hälsa och välbefinnande, som på så många andra livsområden, att balans är det vi eftersträvar och mår bäst av ?!

Thursday, 12 August 2010

Våga/ vilja


Allt jag (tror att jag) inte vågar men skulle vilja:

Hoppa fallskärm, djuphavsdyka efter skatter, ställa mig på stan och sjunga och spela, bestiga ett högt berg, bli spådd hos ett tillförlitligt medium, skriva en bok, köra 200 km/h (eller fortare) i en ferrari, fritera räkor hemma i mitt eget kök, galoppera iväg på en hästrygg, vandra i en djup regnskog eller djungel, resa i tiden, förlösa en kalv, hoppa från högsta trampolinen på badhuset, tämja ett lejon, släcka bränder, prova på biodling....

Det mesta enligt ovan är ju faktiskt genomförbart, slår det mig. En del kräver övning och att först uppnå delmål på vägen före själva genomförandet. Resa i tiden går nog bort är jag rädd. "Alla goda ting äro tre" heter det ju. Tänk om jag skulle ha som målsättning att under min livstid åtminstone göra tre av ovanstående ting. Om målsättning  är "att dö nöjd", verkar det väl fullt logiskt ?!

Wednesday, 11 August 2010

Flyt och harmoni

Visst är det skönt när man har "flyt" i tillvaron. När man är i harmoni med sig själv. Dom flesta av oss har säkert upplevt både "flytet" och "lagen om alltings djävlighet" då allt tycks gå snett. "Flytet" varar ju inte för evigt. Tack och lov varar det djävliga heller inte för evigt. 

Många gånger tror jag mig veta vad som är bäst att göra i en viss situation på kort och/ eller lång sikt. Ibland visar sig mitt beslut vara "rätt", ibland mindre bra eller rentav dåligt. Det jag åtminstone har lärt mig fram tills nu är att när jag handlar i affekt i en viss situation och tar ett oövertänkt eller drastiskt beslut, blir det sällan bra vare sig på kort eller lång sikt.
 
Det är lite bedrägligt att låta "flytet" styras av yttre händelser. Inte så att jag skulle ha något emot av vinna några miljoner på lotteri. Det skulle säkert underlätta tillvaron och livet massor, men å andra sidan skulle det kanske också skapa andra och nya problem. Dessutom skulle det troligtvis bli en lång väntan på de där miljonerna..och jag har ingen lust att hoppas på något som rent stastistiskt inte kommer att inträffa.

 
Jag tvivlar på att det egentligen finns någon som vill låta sitt mående, upplevelsen av flyt i livet kontra djävlighet, styras av yttre händelser. Ändå tenderar åtminstone jag att falla i den gropen emellanåt. Det är ett förhållningssätt som genererar en hel del känslor av maktlöshet, och det är definitivt inte bra för hälsan. Eftersom det inte är någon idé att försöka ta makten över yttre händelser så får man väl försöka ta makten över det man kan ta makten över. Mig själv, mina egna handlingar, val och beslut. Inte för att det förhållningssättet kommer att garantera mig harmoni i livet, men det kanske förbättrar oddsen!

Tuesday, 10 August 2010

Ambivalens med stort A


Ibland undrar jag om jag är normal längre när det gäller tv tittande. Jag drabbas ofta av små eller stora aversioner mot tv tittande i allmänhet och mot vissa (enligt mig) totalt menlösa tv serier och program i synnerhet. Mina starkaste aversioner är förbehållet flamsiga lekprogram, kränkande dokussåpor (har de minskat i antal förresten?) och vissa enligt mig helt obegåvade komediserier förutom "Two and a half men" som jag älskar! Jag är totalt inkonsekvent, jag vet. Jag vet inte ens namnet på de flesta serier och program som jag avskyr men ingen, inte ens jag, lyckas undvika tv reklamen helt och hållet där trailers på kommande serier och program visas. Jag är sannolikt väldigt fördomsfull och intolerant. Ändå var jag lika angelägen som mina familjemedlemmar om att införskaffa en bättre och större tv, vilket vi gjorde i våras. Inkonsekvent där också alltså. Värdet av vår nya, stora, fina tv insåg jag i samband med fotbolls VM nyligen. Samtliga familjemedlemmar fascinerades av att vi nu kunde SE fotbollen sparkas omkring på planen. Om sanningen ska fram var jag den flitigaste tv- tittaren i familjen under hela VM..

Jag tror inte att jag är ensam om denna ambivalenta inställning till tv-tittande och tv program. Det som gör mig förbannad med tv-tittande och särskilt överdrivet tv- tittande är att medan vi observerar andras fiktiva liv, eller riktiga liv levas "on the screen", så missar vi att leva våra egna liv!

Monday, 9 August 2010

Nu blir det allvar..



Vad är meningen med livet? Alla stora filosofer genom tiderna har haft mycket att säga i ämnet. Även jag funderar på detta ibland, och jag tror att du också gör det. 
Jag ställde idag Frågan (med stort F som du märker)  till min kära sambo. Svaret löd; "Att dö nöjd". Jag älskar korta och koncisa svar! Senare enades vi om vikten av att skilja på livets mening i bemärkelsen universell mening (för alla människor i alla tider, universum och alltet) samt meningen med livet för dig och mig som individer.
Sambons svar är inte så dumt. Frågan är VAD som skulle göra honom nöjd? Hm...vi får nog fortsätta vårt filosofiska samtal vid ett senare tillfälle.  
Själv tror jag stenhårt på Gud, karma (dock ej i full religiös bemärkelse) och vikten av KASAM= känsla av sammanhang och mening ( i det egna livet). Dessa tre och säkert fler om jag får tänka till en stund, har under årens lopp integrerats i mitt inre som sanningar vilka förmedlar mening i mitt liv. Familjen, vännerna, arbetet, musiken e tc är det som utgör mitt KASAM. Vad utgör ditt? 
Det roliga och intressanta är ju att svaret på frågan om livets mening kan variera mycket mellan olika individer i olika tidsepoker och kulturer.