Närvaro

Ibland är livet så hektiskt att jag knappt hinner med i svängarna. Jag bara gör hela tiden,  i en till synes evig kedja av göranden. Men det ska tydligen vara möjligt att att vara medan man gör. På ett genuint sätt.  Vara, i bemärkelsen närvarande med alla sinnen i nuet. Mindfullness. Vilket vackert ord!

Mindfullness är en meditationsform som många känner till nu förtiden. Den är sprungen ur zenbuddsimen  för över 2000 år tillbaka i tiden och har enligt forskningen visat sig ha effekt  på stressrelaterade besvär och depressioner. Det är gammal kunskap med andra ord, precis som akupunktur t ex. Meditation möjliggör upplysning, säger zenbuddismen. Jag tror det är sant. Vi borde alla regelbundet ägna oss åt meditation av något slag. Jag är t om så naiv så jag tror att det skulle kunna bidra till att världen blev ett bättre ställe att vistas på.

Själv kör jag avslappning på bussen till jobbet. En egentillverkad variant med fokus på andning och ibland ett mantra som hjälp att fokusera. Tankar, bilder och intryck passerar för mitt inre och jag kämpar på med att inte värdera det jag känner och tänker utan låta intrycken passera som en filmtext. Ibland är det svårt, men ibland fungerar det klockrent.

Värdera, är ju något vi männsikor ständigt håller på med. Till både nytta och förfång kanske. Många gånger utan att ens reflektera över att det faktiskt är det vi gör. En människa på bussen fångar min uppmärksamhet och  i samma sekund tänker jag något om vederbörande. Jag läser något i tidningen och drar genast en massa slutsatser (som naturligtvis kan vara helt uppåt väggarna). Det finns så många exempel på denna typ av aktivitet som våra hjärnor ständigt ägnar sig åt, utan  att vi ens reflekterar över det.

Den där upplysningen zenbuddismen strävar efter. Tänk om det är en strävan efter att bli värderingsfri i högre utsträckning. Mer tolerant. Mindre fördömmande över egna och andras känslor och beteenden? Isåfall vill jag fortsätta kämpa på mot "upplysning", även om det helt säkert tar några livstider...