Olika

Tänk att det genom historien har varit så oerhört svårt för människan att  acceptera olikheter. Som att någon inte är som jag. Inte ser ut som jag. Att någon tillber en annan gud än jag gör. Och även om människan kanske ibland har kunnat acceptera detta stundvis så har det totalt skurit sig när olika människor velat ha samma sak. Samma bit land. Samma olja. Makt, rikedom och ära. Då har det smidits planer, lurats och bedragits. Den starke har vunnit och den svage har förlorat. Om och om och om igen sedan människan började vandra på jorden. Jag kan inte låta bli att liksom Pearl Jam utropa; Evolution baby!

Olika/ lika

I lördags var jag på släktträff. En både trevlig och intressant upplevelse. Jag insåg plötsligt att mitt DNA har mer likheter med dessa människor än med andra människor i denna värld. Det märks på näsan. Samma typ av näsa med relativt små variationer återkommer i både gamla som unga ansikten. Ett klart genetiskt arv.  En annan sak som slog mig var att denna gren av min släkt befolkas av en signifikant hög andel lärare.  Men det faktumet har sannolikt mer med det sociala arvet att göra än med gener. Eller både och. I övrigt vet jag förfärande lite om min farmors och farfars syskonskaror och föräldrar och deras livsöden. Som väl är finns det fortfarande några som sitter inne på mer kunskap. Nu gäller det bara att se till att de inte lämnar detta liv innan de vidarebefordrat kunskapen till oss som är något yngre. Att veta något om varifrån man härstammar sägs vara viktigt för att kunna placera sig själv i ett större sammanhang både socialt och historiskt. Det tror jag stenhårt på. När man tänker efter så är vi ju faktiskt allihop släkt med vandra på något vis...men det blir lite för krångligt för min arma hjärna att reda ut den härvan.. Jag får nog nöja mig att med  hjälp av min smått unika näsa, sniffa rätt på min släkt, dess öden och äventyr..

"Trixa, fixa, städa, gno
Jobba, planera och bo
Sortera, memorera, summera och så
Ordna och passa, kontrollera då och då
Konstatera, observera,  leverera
Inte minst överleva
Träna, vårda och äta rätt
Så lätt
Prata, känna, ansvara
Snälla rara
Inte så bara!"

Den som lever får se

Frustration. Över saker och ting jag inte kan påverka. Eller som jag kan påverka i ringa utsträckning. Som nattens valresultat t ex. För egen del kommer jag nog kunna  fortsätta leva med alliansen. Kanske för att jag liksom de flesta av oss varken tillhör botten- eller toppenskiktet i samhället utan den breda massan av medelklass. Jag har turen att inte höra till någon av de marginaliserade grupperna i samhället som ständigt måste kämpa för sina rättigheter. Jag är varken lågavlönad ensamstående mor, allvarligt cansersjuk, fattig pensionär eller flykting. Inte heller narkotikamissbrukare eller psykiskt sjuk. Hur ska det nu gå för dessa människor? I det här läget är det svårt att vara optimist. Samhället hårdnar för de som alltid varit mest utsatta. Dessutom ska vi nu leva med Sverigedemokraterna.

I valet & kvalet

Eller; Vem ska jag tro på? (för att citera Di leva). Enligt ett genomsnitt av alla opinionsmätningar som nyligen är gjorda (av sifo, skop m fl) leder alliansen. Och man undrar, är det bra eller dåligt? Kommer det att ha betydelse vem som vinner eller blir det "same shit" hur som?  "Tillsammans gör vi Sverige till ett föregångsland" deklarerar Reinfeldt och riktar ett soliga leende mot horisonten. "Framåt tillsammans"! Som om någon vill gå bakåt? "Nya företag ger nya jobb" säger Centerpartiet med Maud i spetsen. Och har ni lagt märke till hennes kroppshållning på den affischen? Hon håller armarna lite högt ungefär som om nästa steg vore att kavla upp skjortärmarna. "Framtiden börjar i klassrummet" fastställer Folkpartiets Jan Björklund. Då måste jag bara protestera; framtiden börjar inte i klassrummet, det börjar i moderlivet på fosterstadiet. När man väl hunnit till klassrummet kan mycket redan vara förlorat. "Svenska språket, en nyckel till integration" fastslår de också. Låter vettigt, tänker jag. "Ett mänskligare Sverige" vill kristdemokraterna ha ( jag med) och visar upp sin partiledaren face to face med en struts! Kul kanske, eller inte. "Mer respekt för äldre" är också ett av deras budskap. Snacka om att slå in en redan öppen dörr! Vänsterpartiets affischer ser ut som någonting hämtat ur Jehovas vittnens bilderböcker för vuxna med undantag för obefintligt religiöst innehåll."Vi kan inte vänta" säger socialdemokraterna. Nähä?! Säger jag. "Jaga utsläppen, inte bilisterna" skanderar miljöpartiet. Men liiite vill ni väl jaga dom iallafall, tänker jag. Det känns som om valaffischerna främst är riktade till alla svagbegåvade i vårt land. Och dom ( d vs vi) måste tydligen vara många till antalet eftersom det finns så många valaffischer..

Lycka är...

Lycka för mig är .... 
-att se mina barn skratta                                
-att möta min älskades kärleksfulla blick 
-att betrakta en vacker kvällshimmel 
-känslan efter en joggingtur 
-kreativt jammande 
-de kravlösa stunder jag tillåter mig själv 
-att lyssna på viss musik 
-när jag gjort någon annan glad
 
Vad är lycka för dig ?

Happiness

Jag har snöat in på "lycka" i alla dess former. Älskar "lyckobloggen.se" ! Hur kan man som individ maximera sin lycka? Kan man det överhuvudtaget? Och är det eftersträvansvärt eller blir det bara en ny jakt efter något ouppnåeligt? Är det t om av politiskt intresse att eftersträva lycka för folket? Stora frågor. Idag upplevde jag ren och skär lycka på mikronivå. Det kom sig så att min kära sambo i smyg hade beställt några skivor till mig som jag slentrianmässigt hade ringat in i ginzas magazin. Hade dock inte väntat mig att han skulle beställa dom. Kom hem idag, och vad finner jag på köksbordet? Aha´s "scoundrel days" från ´86 (och några skivor till). Fick världens nostalgi- och lyckokick av "we´re looking for the whales" och som om jag inte redan befann mig i sjunde himlen då, stegrades lyckoruset ytterligare när "the weight of the wind" började spela..  
En form av lycka!

Kosmisk (o)rättvisa

Min far säger ibland med glimten i ögat; "Maria, kom ihåg att du är en produkt av mig"! (och då åsyftar han främst det genetiska arvet, han är ju biolog gudbevars..). Huruvida min fars kommentar är menad som förpliktigande för min del, uttryck för en faders stolthet eller något annat vet jag inte men naturligtvis har det genetiska arvet stor betydelse. Liksom det sociala arvet (vilket jag som socionom tror är av något större betydelse än det genetiska..)
Hur som haver; De av oss som bjudits goda förutsättningar att alltsedan moderlivet utvecklas som människor utan allvarligare störningar eller trauman på vägen, är i vid bemärkelse lyckligt skattade.  Tid, plats och sammanhang för vår egen födelse råder vi ju som bekant inte över. Inte heller råder vi över den omgivande miljöns beskaffenhet under vårt egna fosterstadie.
Den senaste veckans arbetsrelaterade upplevelser har återigen skakat om mig en gnutta och givit mig anledning att vara tacksam för allt jag har och som gör mitt liv värt att leva trots att livet generellt sett i grunden är djupt orättvist. (Jag kan inte komma till någon annan slutsats hur gärna jag än vill). Men nu är det fredag och tid att vara glad! "Solen går upp över rik som fattig, regnet faller över ond som god och vinden blåser vart den vill". En kosmisk kompenserande typ av rättvisa månne, eller bara önsketänkande ?!