Tuesday, 31 August 2010
"Fåfängans förfång"
De flesta har sin beskärda del av fåfänga. En frisyr i topptrim, ständigt nyvaxade och lena ben, vältrimmat skägg, ett välstädat representabelt hem eller något annat lika världsligt som ändå har viss om inte stor betydelse för var och ens mentala mående. Ibland tvingas man offra sin fåfänga till fördel för något av större värde, trots att det kan svida rejält. Irriterar du dig på pojkvännens ovårdade skäggväxt eller kompisens äckliga kök (då du själv sätter en ära i att hålla ditt eget kök fläckfritt) ? Avundas du väninnas perfekta planering för årets alla events? Eller din arbetskamrats perfekt manikyrerade naglar? Det gör jag. Jag avundas alla kvinnors välmanikyrerade naglar. Emellanåt får jag infall som liknar självplågeri då jag besöker "kicks" och sådana ställen där det finns gott om kvinnor med välmanikyrerade naglar. Jag njuter åsynen av dessa vackra händer som jag vet att jag aldrig kan få.
Jag är mån om mina naglars status. Som jag har kämpat för att upprätthålla den under årens lopp. Men jag har insett att denna min fåfänga slutligen måste offras på fåfänglighetens altare till fördel för mitt gitarr-/bas spelande. Man kan tycka att jag för lääänge sedan borde ha kommit till insikt om detta..men ack vad dumheten kan bedra visheten.. Dags för dagens (under) statement; Långa vackra naglar och gitarrspelande är 100% inkompatibelt!
Sunday, 29 August 2010
Tro Hopp Kärlek
Om man verkligen försöker lista ut vad människor lever för så finner man att tro, hopp och kärlek är avgörande viktigt för känslan av mening med livet. Den som inte har någon tro (den behöver verkligen inte vara religionsbunden) eller hyser något hopp (om framtiden, för sig själv och/eller sin familj) och för de som saknar kärlek (i någon form) ter sig livet meningslöst.
Störst av dessa tre är kärleken (påstår bibeln) och jag håller verkligen med. För om man upplever kärlek så finns det hopp. Och finns det hopp så finns det också tro eftersom hopp inger tro (och vice versa).
Thursday, 26 August 2010
Vem behöver en doktor?!
Nervryckningar i hjärnbarken och blossande kinder. Är det de första tecknen på afasi eller hjärnblödning? Har med hjälp av egna studier kommit fram till att det absolut inte kan röra sig om någon annan förklaring. Dock, i kombination med tillfällig irritation och ilska samt minnesförlust av mer eller mindre allvarlig art, skulle det också kunna vara stressrelaterat. Min poäng är; Vem behöver en doktor? Vi lever ju i en tid, då vi när olika fysiska och eller psykiska symptom drabbar oss, alltid kan gå till den outsinliga informationskällan "wikipedia" alternativt "sjukvårdsupplysningen". Med dessa forums hjälp kan ju i stort sett vilken idiot som helst sätta diagnos. Vem behöver vårdcentralerna längre! En gammal förlegad institution som borde skrotas! När var och en kan vara sin egen doktor, sjukgymnast, terapeut, psykolog, kirurg och.. Jag menar, vilken samhällsekonomisk besparing! (Måste ha missat mitt egentliga kall som politiker. Var påtänkt som Ian Wachtmeisters efterträdare en gång men det sket sig p ga av en liten dispyt mellan Bert och mig.. hm.)
Hur som helst; som krona på verket skulle det då inte behövas någon utbyggnad av läkarutbildningen! Där sparades ytterligare några miljoner! Och, inte att förglömma; när folk väl blir riktigt riktigt allvarligt sjuka och inte med egeninhämtade medicinska kunskaper förmår bota sig själva, ja, då har vi ju en effektiv "naturlig avgång"!
Att ingen har vågat ta bladet från munnen! Det är ju ändå valtider!
Hur som helst; som krona på verket skulle det då inte behövas någon utbyggnad av läkarutbildningen! Där sparades ytterligare några miljoner! Och, inte att förglömma; när folk väl blir riktigt riktigt allvarligt sjuka och inte med egeninhämtade medicinska kunskaper förmår bota sig själva, ja, då har vi ju en effektiv "naturlig avgång"!
Att ingen har vågat ta bladet från munnen! Det är ju ändå valtider!
Monday, 23 August 2010
"En liten stund"
"Jag kokar min äppelmos
Låter tanken vila
Foofighters "walking after you"
ljuder från mitt vardagsrum
Universum omsluter mig, oss alla
Varje skön harmoni når mitt öras inre vindlingar
Stunden gör mig fri
Så liten jag är i det stora hela
Mysterium"
Låter tanken vila
Foofighters "walking after you"
ljuder från mitt vardagsrum
Universum omsluter mig, oss alla
Varje skön harmoni når mitt öras inre vindlingar
Stunden gör mig fri
Så liten jag är i det stora hela
En stjärna dör
En annan födsMysterium"
Saturday, 21 August 2010
Rättigheter & skyldigheter
Mänskliga rättigheter enligt FNs deklaration från 1948;
Artikel 1 lyder; "Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter"...e tc..
Den 30e och sista artikeln behandlar enskilda individers, gruppers och staters skyldigheter att inte ägna sig åt handlingar eller verksamheter som strider mot de rättigheter som fastslås i deklarationen. Och den regeln har ju efterföljts i sann demokratisk anda av ffa USA och resten av den sk civiliserade västvärlden...!
Vi har i vår kristna tradition det dubbla kärleksbudet och den gyllene regeln, som visdomsord och moraliska vägvisare.
Vi har FNs barnkonvention som antogs 1989 och som 193 länder har bundit sig till. Två länder har inte gjort det. Vilka? jo, USA och Somalia. Kränkningar av denna lag kan inte tas upp i en internationell domstol...
Världen ser ut som den gör.. Vad är det för fel på oss människor??!
Thursday, 19 August 2010
Ångest & ångest
Tänkte skriva lite om ångest. Tyvär är det för mig lite ångestframkallande. Graderar min nuvarande ångestnivå till typ 0,5 på en skala mellan 0-10 där 0 är lika med ingen ångest alls och 10 motsvarar värsta tänkbara ångest. Nu när den lilla parentesen är avklarad känner jag mig lite lugnare..
De flesta av oss har nog upplevt vanlig ordinär ångest symboliserad av den där obehagsklumpen i magen eller kanske det där lite lätta men obehagliga trycket över bröstet.
Men ren och skär skoningslös ångest är det inte lika många som upplevt. En ångest som greppar tag i hela ditt väsen; kropp och själ. Som drar iväg med dig i ljusets hastighet med hjärtrusning, panikkänslor, yrsel, kallsvettningar, tryck över bröstet, förlamande känsla av förlorad kontroll över din egen kropp och ditt egna beteende med övertygelsen; "nu blir jag galen" (alltså riktigt sinnessjuk) och med tron (förklädd till vetskap) om att "nu kommer jag att dö".
Vad jag vill komma fram till, och som vi vanligtvis inte tänker på är; hur glad ska man inte vara som är hyfsat ångestfri ! Det är ju som bekant ingen mänsklig rättighet att slippa ångest. Jag har upplevt panikångest vid några få tillfällen i mitt liv. Inte riktigt den värsta tänkbara varianten av den, det kan jag inte tro, men tillräckligt illa för att absolut inte vilja uppleva det igen! Lite ångest emellanåt är nog "bara bra" tror jag, i bemärkelsen att vi påminns om vår bräcklighet som människor. Kanske lite ångest t om kan dana karaktären. Den kan definitivt bidra till en del kreativt tänkande och skapande.
Såhär i efterhand...med betoning på i efterhand, känns erfarenheten av panikångestattacker som lite coolt att ha fått vara med om..! Jag har ju förunnats erfarenheten att för några ögonblick skåda döden i vitögat, och överlevt!
De flesta av oss har nog upplevt vanlig ordinär ångest symboliserad av den där obehagsklumpen i magen eller kanske det där lite lätta men obehagliga trycket över bröstet.
Men ren och skär skoningslös ångest är det inte lika många som upplevt. En ångest som greppar tag i hela ditt väsen; kropp och själ. Som drar iväg med dig i ljusets hastighet med hjärtrusning, panikkänslor, yrsel, kallsvettningar, tryck över bröstet, förlamande känsla av förlorad kontroll över din egen kropp och ditt egna beteende med övertygelsen; "nu blir jag galen" (alltså riktigt sinnessjuk) och med tron (förklädd till vetskap) om att "nu kommer jag att dö".
Vad jag vill komma fram till, och som vi vanligtvis inte tänker på är; hur glad ska man inte vara som är hyfsat ångestfri ! Det är ju som bekant ingen mänsklig rättighet att slippa ångest. Jag har upplevt panikångest vid några få tillfällen i mitt liv. Inte riktigt den värsta tänkbara varianten av den, det kan jag inte tro, men tillräckligt illa för att absolut inte vilja uppleva det igen! Lite ångest emellanåt är nog "bara bra" tror jag, i bemärkelsen att vi påminns om vår bräcklighet som människor. Kanske lite ångest t om kan dana karaktären. Den kan definitivt bidra till en del kreativt tänkande och skapande.
Såhär i efterhand...med betoning på i efterhand, känns erfarenheten av panikångestattacker som lite coolt att ha fått vara med om..! Jag har ju förunnats erfarenheten att för några ögonblick skåda döden i vitögat, och överlevt!
Tuesday, 17 August 2010
Tacka vet jag böcker!
Visst är det härligt att läsa en bra bok!? Just nu läser jag Kate Moss (inte modellen utan journalisten!) historiska deckare "Kryptan". Hon målar upp 1800- talets Paris på ett oerhört levande sätt. Karaktärerna i boken är starka och hon väver samman dåtid med nutid på ett sätt som bara hon kan. En suggestiv historia hittils med lite smått övernaturliga inslag. I like it! Jag har ju tidigare delgivit mina åsikter om tv -tittande i allmänhet och tramsiga lekprogram och fiktiva larviga tv serier i synnerhet. Slutsatsen jag kom fram till då var att vi med ett sånt tv- beteende riskerar att gå miste om att leva våra egna liv. Men kan man ägna för mycket tid åt att läsa böcker? Det borde ju absolut vara möjligt. Fast jag skulle vilja påstå att det är mer kreativt för hjärnan att konsumera böcker (om så fiktiva) än att konsumera tv. Fördelen med böcker är ju att de tillåter oss själva att för vårt inre måla upp bilder av det som berättas för oss. Vi tillåts kanske också att i något friare utsträckning göra våra egna tolkningar av olika skeenden som beskrivs. Dessutom hinner man ju med att reflektera över det som berättas. Man kan ju, om man tycker det är kul, undra var gränsen går för överdriven konsumtion av bokläsning samt tv- tittande.. Skulle inte förvåna mig om Socialstyrelsen har någon rekommendation att komma med..!
Subscribe to:
Posts (Atom)




