Friday, 3 September 2010

Kosmisk (o)rättvisa


Min far säger ibland med glimten i ögat; "Maria, kom ihåg att du är en produkt av mig"! (och då åsyftar han främst det genetiska arvet, han är ju biolog gudbevars..). Huruvida min fars kommentar är menad som förpliktigande för min del, uttryck för en faders stolthet eller något annat vet jag inte men naturligtvis har det genetiska arvet stor betydelse. Liksom det sociala arvet (vilket jag som socionom tror är av något större betydelse än det genetiska..)
Hur som haver; De av oss som bjudits goda förutsättningar att alltsedan moderlivet utvecklas som människor utan allvarligare störningar eller trauman på vägen, är i vid bemärkelse lyckligt skattade.  Tid, plats och sammanhang för vår egen födelse råder vi ju som bekant inte över. Inte heller råder vi över den omgivande miljöns beskaffenhet under vårt egna fosterstadie.
Den senaste veckans arbetsrelaterade upplevelser har återigen skakat om mig en gnutta och givit mig anledning att vara tacksam för allt jag har och som gör mitt liv värt att leva trots att livet generellt sett i grunden är djupt orättvist. (Jag kan inte komma till någon annan slutsats hur gärna jag än vill). Men nu är det fredag och tid att vara glad! "Solen går upp över rik som fattig, regnet faller över ond som god och vinden blåser vart den vill". En kosmisk kompenserande typ av rättvisa månne, eller bara önsketänkande ?!

Tuesday, 31 August 2010

"Fåfängans förfång"


De flesta har sin beskärda del av fåfänga. En frisyr i topptrim, ständigt nyvaxade och lena ben, vältrimmat skägg, ett välstädat representabelt hem eller något annat lika världsligt som ändå har  viss om inte stor betydelse för var och ens mentala mående. Ibland tvingas man offra sin fåfänga till fördel för något av större värde, trots att det kan svida rejält. Irriterar du dig på pojkvännens ovårdade skäggväxt eller kompisens äckliga kök (då du själv sätter en ära i att hålla ditt eget kök fläckfritt) ? Avundas du väninnas perfekta planering för årets alla events? Eller din arbetskamrats perfekt manikyrerade naglar? Det gör jag. Jag avundas alla kvinnors välmanikyrerade naglar. Emellanåt får jag infall som liknar självplågeri då jag besöker "kicks" och sådana ställen där det finns gott om kvinnor med välmanikyrerade naglar. Jag njuter åsynen av dessa vackra händer som jag vet att jag aldrig kan få.
Jag är mån om mina naglars status. Som jag har kämpat för att upprätthålla den under årens lopp. Men jag har insett att denna min fåfänga slutligen måste offras på fåfänglighetens altare till fördel för mitt gitarr-/bas spelande. Man kan tycka att jag för lääänge sedan borde ha kommit till insikt om detta..men ack vad dumheten kan bedra visheten.. Dags för dagens (under) statement; Långa vackra naglar och gitarrspelande är 100% inkompatibelt!

Sunday, 29 August 2010

Tro Hopp Kärlek

Om man verkligen försöker lista ut vad människor lever för så finner man att tro, hopp och kärlek är avgörande viktigt för känslan av mening med livet. Den som inte har någon tro (den behöver verkligen inte vara religionsbunden) eller hyser något hopp (om framtiden, för sig själv och/eller sin familj) och för de som saknar kärlek (i någon form) ter sig livet meningslöst. 
Störst av dessa tre är kärleken (påstår bibeln) och jag håller verkligen med. För om man upplever kärlek så finns det hopp. Och finns det hopp så finns det också tro eftersom hopp inger tro (och vice versa).

Jag tillhör den skara som fortfarande är otatuerad, men skulle jag någonsin göra en tatuering så skulle det bli dessa tre vackra kinesiska tecken.

Thursday, 26 August 2010

Vem behöver en doktor?!

Nervryckningar i hjärnbarken och blossande kinder. Är det de första tecknen på afasi eller hjärnblödning? Har med hjälp av egna studier kommit fram till att det absolut inte kan röra sig om någon annan förklaring. Dock, i kombination med tillfällig irritation och ilska samt minnesförlust av mer eller mindre allvarlig art, skulle det också kunna vara stressrelaterat. Min poäng är; Vem behöver en doktor? Vi lever ju i en tid, då vi när olika fysiska och eller psykiska symptom drabbar oss, alltid kan gå till den outsinliga informationskällan "wikipedia" alternativt "sjukvårdsupplysningen". Med dessa forums hjälp kan ju i stort sett vilken idiot som helst sätta diagnos. Vem behöver  vårdcentralerna längre! En gammal förlegad institution som borde skrotas! När var och en kan vara sin egen doktor, sjukgymnast, terapeut, psykolog, kirurg och.. Jag menar, vilken samhällsekonomisk besparing! (Måste ha missat mitt egentliga kall som politiker. Var påtänkt som Ian Wachtmeisters efterträdare en gång men det sket sig p ga av en liten dispyt mellan Bert och mig.. hm.)
Hur som helst; som krona på verket skulle det då inte behövas någon utbyggnad av läkarutbildningen! Där sparades ytterligare några miljoner! Och, inte att förglömma; när folk väl blir riktigt riktigt allvarligt sjuka och inte med egeninhämtade medicinska kunskaper förmår bota sig själva, ja, då har vi ju en effektiv "naturlig avgång"!
Att ingen har vågat ta bladet från munnen! Det är ju ändå valtider!

Monday, 23 August 2010

"En liten stund"

                                       "Jag kokar min äppelmos 
                                              Låter tanken vila
                                    Foofighters "walking after you" 
                                     ljuder från mitt vardagsrum
                                 Universum omsluter mig, oss alla
                     Varje skön harmoni når mitt öras inre vindlingar
                                           Stunden gör mig fri
                                    Så liten jag är i det stora hela
                                               En stjärna dör
                                               En annan föds
                                                 Mysterium"

Saturday, 21 August 2010

Rättigheter & skyldigheter


Mänskliga rättigheter enligt FNs deklaration från 1948;
Artikel 1 lyder; "Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter"...e tc..
Den 30e och sista artikeln behandlar enskilda individers, gruppers och staters skyldigheter att inte ägna sig åt handlingar eller verksamheter som strider mot de rättigheter som fastslås i deklarationen. Och den regeln har ju efterföljts i sann demokratisk anda av ffa USA och resten av den sk civiliserade västvärlden...!

Vi har i vår kristna tradition det dubbla kärleksbudet och den gyllene regeln, som visdomsord och moraliska vägvisare.
Vi har FNs barnkonvention som antogs 1989 och som 193 länder har bundit sig till. Två länder har inte gjort det. Vilka? jo, USA  och Somalia. Kränkningar av denna lag kan inte tas upp i en internationell domstol...
Världen ser ut som den gör.. Vad är det för fel på oss människor??!

Thursday, 19 August 2010

Ångest & ångest

Tänkte skriva lite om ångest. Tyvär är det för mig lite ångestframkallande. Graderar min nuvarande ångestnivå till typ 0,5 på en skala mellan 0-10 där 0 är lika med ingen ångest alls och 10 motsvarar värsta tänkbara ångest. Nu när den lilla parentesen är avklarad känner jag mig lite lugnare..
De flesta av oss har nog upplevt vanlig ordinär ångest symboliserad av den där obehagsklumpen i magen eller kanske det där lite lätta men obehagliga trycket över bröstet.
Men ren och skär skoningslös ångest är det inte lika många som upplevt. En ångest som greppar tag i hela ditt väsen; kropp och själ. Som drar iväg med dig i ljusets hastighet med hjärtrusning, panikkänslor, yrsel, kallsvettningar, tryck över bröstet, förlamande känsla av förlorad kontroll över din egen kropp och ditt egna beteende med övertygelsen; "nu blir jag galen" (alltså riktigt sinnessjuk) och med tron (förklädd till vetskap) om att "nu kommer jag att dö".
Vad jag vill komma fram till, och som vi vanligtvis inte tänker på är; hur glad ska man inte vara som är hyfsat ångestfri !  Det är ju som bekant ingen mänsklig rättighet att slippa ångest. Jag har upplevt panikångest vid några få tillfällen i mitt liv. Inte riktigt den värsta tänkbara varianten av den, det kan jag inte tro, men tillräckligt illa för att absolut inte vilja uppleva det igen!  Lite ångest emellanåt är nog "bara bra" tror jag, i bemärkelsen att vi påminns om vår bräcklighet som människor. Kanske lite ångest t om kan dana karaktären. Den kan definitivt bidra till en del kreativt tänkande och skapande. 
Såhär i efterhand...med betoning på i efterhand, känns erfarenheten av panikångestattacker som lite coolt att ha fått vara med om..! Jag har ju förunnats erfarenheten att för några ögonblick skåda döden i vitögat, och överlevt!