Vi dansar

Vänskapsrelationer och kärleksrelationer liknas ibland vid att dansa. Och det är en träffsäker metafor. Jag dansar bättre med vissa än med andra. Med en del blir det nästan katastrof. Det knuffas och svettas och krånglas och det blir liksom aldrig något som ens kan liknas vid dans. Med en del är det så lätt. Det sker nästan på intuition. Jag känner mig behaglig till mods. Den andre likaså. Ingen kamp alls om vem som ska föra eller åt vilket håll vi ska snurra. Hur kommer det sig att det är sådan skillnad? Har du liksom jag någon gång dansat med någon som bara givit dig ömma tår? Jag vill verkligen bli en god dansör. Gärna i ordets rätta bemärkelse, men ännu hellre relationsmässigt. Det kommer bara att ta resten av mitt liv i anspråk med övning, tålamod och kärlek.