Sunday, 8 August 2010

Att finna sig själv

Det finns en uppsjö av filmer, uppsatser och böcker i ämnet, vilket ju vittnar om ett starkt behov. Åtminstone för oss som bor i västvärlden och kan ägna vår tid åt annat än att skaffa skydd för natten och mat för dagen. De många mer eller mindre självutnämnda experterna på området har oftast varken större eller viktigare sanningar att förmedla i ämnet än du och jag. Risken är stor att man i sitt sökande efter sig själv blir ännu mer vilsen. Någon som jag tycker har fått korn på sanningen om hur man finner sig själv, är Margareta Melin (teol kand & författare). Hon skriver följande i sin bok "Den inre källan, vara den jag är";

Är vi inte hemma i oss själva är vi det inte heller utanför oss, inte på någon geografisk plats, inte hos någon medmänniska, inte i någon gemenskapsform. En främsta uppgift i en människas liv måste vara att lära känna sitt inre och ta det i besittning, att bli herre i sitt eget hus och där få en tillflykt och en bas.


Enda vägen till befrielse är att steg för steg och på olika sätt medvetet söka efter föda som ger själen liv. Att vilja finna Gud och att vilja finna sig själv är inte vitt skilda livsprojekt; det är olika utgångslägen i utforskandet av en och samma förunderliga verklighet.

När jag gör det goda jag vill. När jag vill det goda jag gör. Då är jag ett med mig själv. Då är jag sann. Då är jag fri. Då är jag JAG.

Saturday, 7 August 2010

Min syster

Utan Dig skulle jag inte vara hel
Och mer så dag för dag
Du vet
Utan förklaring
Vem jag är inuti
Var jag befinner mig i tankens virvlande lopp
Våra sinnen går omlott och möts under en sekund
Ett ögonkast och du förstår
Hur jag mår 

Du har följt min vandring
Jag har följt din
Stöttat i vått och torrt
Du har gråtit och skrattat
Jag likaså
Om vart annat
Nu fortsätter Du din resa
Och jag min
men ändå reser vi tillsammans


"Bloggfenomenet"

Det finns ju folk som bloggar om andras bloggar. Men finns det folk som bloggar om de som bloggar om andras bloggar?! Det skulle kanske vara lite intressant att höra vad de har att säga! Eller inte..  Jag har funderat på bloggandet som fenomen och vad det egentligen är ett uttryck för. Är det våra behov av att synas, höras och bekräftas som tillgodoses? Är det vårt inneboende behov av att ha kontakt och gemenskap med andra människor? Möjligheterna och spänningen som finns i skapandet av nya kontakter och relationer? Vad det än är så får man konstatera att bloggandet ger möjlighet att i sann demokratisk anda göra sin stämma hörd. Än så länge iallafall, kanske man för säkerhets skull bör tillägga..

Friday, 6 August 2010

Oscar Wilde för Sverige i tiden!

Mina tankar går emellanåt till Oscar Wilde, hans fantastiska verk, liv och leverne. Jag beundrar hans mod, humor och brillianta hjärna. Som många sanna konstnärer slutade även hans liv i sorg och smärta. Hans kända citat, betraktelser och svidande samhällskritik har relevans även för vår tid, tycker jag.  Han har också tröstande ord och universiella sanningar att förmedla. Tänk om man ändå hade fått träffa Oscar... kanske i nästa liv?!

Några smakprov; 

"Det tycks mig ibland att Gud då han skapade människan
i någon mån övervärderade sin förmåga".

"Demokrati betyder helt enkelt att folk klubbar ner folk för folks skull".

"Egenkärlek är begynnelsen på en livslång romans".

Visualisering

Ett minne från denna sommar som jag planerar att frammana för min inre syn någon gång längre fram under kommande vinter är när jag sakta promenerar på Yngsjö strand strax söder om Åhus och känner solen värma mitt ganska fräkniga ansikte. Ja, faktiskt hela min fräkniga kropp, med undantag för de kroppsdelar som min baddräkt nogsamt täcker. Jag känner havsvindarna smeka mig vänligt, hör vågornas brus och känner mig bara så harmonisk och lycklig för denna stund som givits mig. Jag fångade möjligheten att just där och då avlägsna mig från min familj som hade det tryggt och bra på stranden. Och så värdefull mitt alldeles egna ögonblick blev! I vanliga fall är jag inte bra på att fånga ögonblick, men jag övar. Det gäller ju att vara uppmärksam när chanserna väl dyker upp!
För att komplicera saken, vilket jag ofta gör, så gick mina tankar efter denna härliga upplevelse till alla dem som av olika skäl inte haft möjlighet att komma till havet, få uppleva skönheten och värmen vid Österlens fantastiska kust. Min tanke gick till alla dem som inte ens haft möjlighet att unna sig en semesterresa. Återigen tvingas jag konstatera att livet är orättvist, och om jag frikostigt delade med mig av mina begränsade tillgångar så skulle jag själv inte kunna unna mig och mina barn någon semesterresa. Tillbaka till ruta ett!