Natt är lika med action. I mitt huvud iallafall. Särskilt nu då jag har vänt på dygnet vilket alltid inträffar vid ledighet. På natten vaknar alla hjärnans sinnen till liv på ett sätt som inte sker dagtid, förmodligen för att hjärnan då är busy med annat.
På natten är dagens krav och förväntningar totalt bortblåsta. En befriande känsla. Det inträder liksom ett annat "mindset". Kontakten med det egna inre blir tydligare, för resten av världen är ju "fast asleep". Åtminstone känns det så och det är ju det viktiga. Det är bara jag och universum "and nothing in beetween". Kreativiteten och välbefinnande tillåts liksom välla fram som flodvågen ur sitt gåtfulla djup.. Det dyker upp en massa ideér till melodier och texter. Organisationsförmågan är dock inte på samma toppnivå som kreativiteten så där uppstår ett potentiellt problem..men grejen är att jag inte ser det som ett problem! Ha!
Ideérna poppar i mitt huvud likt fyrverkerier på en mörk himmel, upplysande mina grå hjärnvindlingar. Dessvärre har fyrverkerier den egenheten att de efter en stund löses upp och bleknar bort tills det inte återstår mer än en svag doft.. Ibland kan jag nattetid begåvas med fantastiska infall och lösningar på både små och stora problem, som visserligen oftast dagen efter inte tycks mig lika lysande.. men det är roligt så länge det varar!
Firar idag dotterns 14 åriga födelsedag och kommer därför inte helt osökt att tänka på människans åldrande. En komplex och intressant fråga. Det pragmatiska förhållningssättet lyder; vi ska alla obönhörligen dö en gång och åldrandet är naturligt för alla levande organismer inklusive människan. Det neurotiska perspektivet (helt mitt ordval) lyder; hur kan jag skjuta upp mitt åldrande, hur kan jag se yngre ut och verka yngre än jag är? Denna neuros är tydligen vanlig bland de rika och berömda men också hos oss andra.
Hur kan vi hantera åldrandet på ett vettigt sätt då? Utan att drabbas av panik och/eller ta till extrema åtgärder i försök att förhindra det som ändå inte går att förhindra.
Utmaningen är ju att fortsätta leva ett meningsfullt liv med allt vad det innebär och samtidigt hantera det faktum att kroppen och utseendet förändras. Det avgörande viktiga (tror jag) är att skilja på självförtroende och självkänsla kopplat till utseende och ungdom, samt självförtroende och självkänsla kopplat till den jag innerst inne är.
En självbild starkt kopplad till utseendet blir garanterat problematisk ju äldre jag blir. En självbild kopplad till den jag är inuti ger bättre förutsättningar att hantera åldrandet rent mentalt. En förskjutning av tyngdpunkten från det yttre till det inre, är vad det handlar om. Att utveckla den jag är, det jag står för, det jag vill förmedla, det jag tror på och värdesätter i livet. Värden som är större än botoxläppar och silikonbröst.
Under de senaste dygnen har jag hjälplöst gonat mig i självömkan p ga envis feber och därmed inte ägnat mig åt något konstruktivt tänk överhuvudtaget. Nu när feberångorna lämnat mig (peppar peppar..) och det endast återstår en stor fet snorblobb i huvudet (samt lika delar hosta och matthet) har tankeverksamheten börjat fungera något bättre och jag har börjat klura på vad som kan tänkas bli "familjens julklapp" detta nådens år 2010. Den spaningen kan jag av naturliga skäl inte gå in på här..man vet ju aldrig vem som snokar runt på min blogg.. (men jag vet nog svaret på den frågan).
Däremot kan jag fritt spekulera om vad som kan tänkas bli årets julklapp i Sverige. "Årets julklapp" går att finna som begrepp på wikipedia med tillhörande definition. Den ska b la vara tidstypisk. Man tänker sig då någon flashig teknisk eller elektronisk pryl, och mycket riktigt, i år spås surfplattan ta hem segern. Surfplattan är ju en stark kandidat, det måste medges. Men den kan väl inte vinna i antal väl? Och hör och häpna; antal sålda exemplar utgör inte något kriterie för att uppfylla villkoren att kvalificera för att bli årets julklapp! Upprörande må jag säga. Nej, back to basics och traditioner.
Jag tror på boken som årets julklapp! Den överlägset klara egentlige vinnaren. Genuin hårdvara. Paperback eller inbunden. Bra eller dålig fast helst bra. Gammal klassiker eller ny fantasy. Deckare eller roman. Kokbok eller Manga. Nobelpristagare eller biografi. (Av någon avdankad hårdrockare som Nikki Six eller Slash t ex. Alla de med någon som helst självaktning och sannolikt vid skral kassa har ju givit ut sin biografi vid det här laget). Nåväl, urvalet är stort! Och det går ju oftast att hitta något till alla. Smaken är som baken. Och de flesta läser, iallafall något. Synd är det om dem som inte gör det.
Hur som haver, jag är övertygad om att jag har helt rätt i min spaning för skulle man räkna varje enskilt inköpt bokexemplar som är en julklapp till någon så skulle det bli fler än antalet surfplattor, strumpor och i phones sammanlagt. Nu definieras som sagt inte årets julklapp av antalet sålda exemplar men det tycker jag att det borde! Så det så. Vad jag hoppas nu är att det blir en jul med härligt mycket och god läsning för alla oss som uppskattar det!
Dags att bli lite religiös, det är ju ändå snart jul! Ingen anledning till oro, ingen fanatism här inte, bara lite lagom trevlig myspysreligiositet. Jag tror ju på Gud. Och ibland blir jag övertygad om att denne Gud faktiskt lämnar små avtryck även i min lilla vardag. Som t ex när jag idag (enligt gängse rutin) kom till arbetet på morgonen och till min förvåning och förtjusning fann att ett litet gulligt spöke hade hälsat på och lämnat en vackert inslagen liten chokladkaramell framför min dator med hälsningen "du gör ett bra jobb!". Eller som i lördags, när jag under avslutningsdelen av den fantastiska julkonserten med "A Capella" fann mig själv svävandes i något som måste likna heaven, innesluten av en änglakör som sjöng det vackraste, renaste och varmaste jag någonsin hört. In one achord.
Vidare på det religiösa temat. "Det är saligare att ge än att få". Det håller jag med om, men det är också saligt att få, och då menar jag inte främst saker. Vad slår en varm blick eller ett uppskattande leende? Det stora i det lilla. Chokladkaramell från en hemlig givare. Jag tror jag känner mig lite extra salig denna vecka för härom dagen passade jag på att dumpa en stor kasse med kläder till behövande i en sådan där container som finns utanför ICA. Just där och då, i "dumpandeögonblicket" kände jag mest hur mitt ackumulerade dåliga samvete lättade något i vikt.. Sedan tänkte jag; någon kommer att frysa något mindre denna vargavinter och därmed bestämde jag mig för att strunta i att grubbla vidare över eventuella dunkla motiv till min för dagen goda gärning. Jag hade ju gjort en god gärning! Och jag hoppas det blir fler, det är ju ändå snart jul!
Blir det nytt rekord i år igen? För julhandeln alltså. HUI spår att svenskarna kommer att julhandla för 64,7 miljarder rediga kronor. "Svensk ekonomi återhämtar sig snabbt ur finanskrisen och hushållen är rekordoptimistiska" uppger en analytiker på HUI. Så trevligt att optimismen flödar hos svenskarna, tänker jag, och funderar på hur mycket 64,7 miljoner kronor egentligen är.För dom pengarna skulle ju Sverige kunna köpa Finland eller nåt. Ok, kanske inte Finland men Bhutan, ett litet fattigt land borta i Asien. Och så köper vi julklappar! Snacka om hål i huvet.. Fast en del av de där 64,7 miljarderna är nog lånade pengar.. Kanske vore det helt enkelt bäst om vi inte köpte så mycket julklappar..
