Idag har jag lyckats med konststycket att sila myggen och undvika svälja kamelerna. Det är en daglig utmaning i mitt arbete som kurator, och jag lyckas inte alltid i min föresats. Det gäller b la att ha koll på sig själv, sina prioriteringar och viss struktur.
Jag försöker undvika att gå över ån efter vatten, för alla sätt är bra utom de dåliga. Ibland är det bättre att fly än illa fäkta men emellanåt tvingas jag inse att har jag tagit fan i båten så får jag också ro honom i land. Ja, var dag har nog av sin egen plåga, var sak har sin tid och nöden har ingen lag.
Men man får inte låta gräset gro under fötterna. Det gäller att smida medan järnet är varmt och komma ihåg att man lever så länge man lär. Tålamod behövs. Rom byggdes inte på en dag. Övning ger färdighet. Skam den som ger sig. För tron kan försätta berg. Och även den som går sakta, kommer fram (förhoppningsvis!).
Och det är så sant som det är sagt; ett gott skratt förlänger livet!
Mina älskade barn har nu vid 14 respektive 16 års ålder varit med om en traumatisk händelse. (Den första såvitt jag vet, förutom deras födsel). Händelsen inträffade på deras första resa ut i stora vida världen på egen hand. Den resan måste ske, förr eller senare. Det är bara sunt, rätt och riktigt.
Och så börjar bussen brinna, på autobahn i Tyskland. Ca 15 mil norr om Frankfurt.
Sånt händer. Hela tiden runt om i världen.
Det gick bra, efter omständigheterna. Branden upptäcktes, chauffören gjorde det han skulle, alla kom ut ur bussen innan den brann upp. Ingen skadades fysiskt.
Det är ju precis sånt här man vill skydda sina barn ifrån, och det är precis sånt här man inte kan skydda sina barn ifrån.
Nu kommer det att finnas ett före och ett efter.
Något av det bästa med semester är möjligheten att läsa böcker, tycker jag. Tillfälligtvis verkar jag ha regredierat till tonårsstadiet på detta område om man ser till mitt val av läsning just nu; Agatha Christies kriminalromaner. Det kommer sig av dokumentären om henne som gick på svt för några dagar sedan.
På något sätt berör hon mig. Hon var en fascinerande kvinna, lite före sin tid med tanke på hennes författarskap som just kvinna.
Men för att balansera upp det hela litegrann ligger Oscar Wilds "Dorian Grey" och väntar på mitt nattygsbord samt Stieg Larssons "Män som hatar kvinnor".
Jag är nog en av de få som fortfarande varken har läst boken eller sett fimen. Jo, det är sant. Men ännu har jag några ynkans semesterdagar kvar så jag hoppas hinna råda bot på denna brist, läsa lite till och njuta lite till..
Dessutom är jag övertygad om att bokläsning, om valet av bok och situation är rätt, definitivt förhöjer den upplevda lyckonivån!
