Sunday, 14 November 2010

Desiderata

Här kommer en vacker text fylld med visdom. Jag har valt den ursprungliga engelska texten eftersom jag tycker den är bättre än den svenska översättningen. Håll till godo och njut.


 Go placidly amid the noise and haste,
and remember what peace there may be in silence.

As far as possible without surrender
be on good terms with all persons.
Speak your truth quietly and clearly;
and listen to others,
even the dull and the ignorant;
they too have their story.
Avoid loud and aggressive persons,
they are vexatious to the spirit.

If you compare yourself with others,
you may become vain and bitter;
for always there will be greater and lesser persons than yourself.

Enjoy your achievements as well as your plans.
Keep interested in your own career, however humble;
it is a real possession in the changing fortunes of time.
Exercise caution in your business affairs;
for the world is full of trickery.
But let this not blind you to what virtue there is;
many persons strive for high ideals;
and everywhere life is full of heroism.

Be yourself.
Especially, do not feign affection.
Neither be cynical about love;
for in the face of all aridity and disenchantment
it is as perennial as the grass.

Take kindly the counsel of the years,
gracefully surrendering the things of youth.
Nurture strength of spirit to shield you in sudden misfortune.
But do not distress yourself with dark imaginings.
Many fears are born of fatigue and loneliness.

Beyond a wholesome discipline,
be gentle with yourself.
You are a child of the universe,
no less than the trees and the stars;
you have a right to be here.
And whether or not it is clear to you,
no doubt the universe is unfolding as it should.

Therefore be at peace with God,
whatever you conceive Him to be,
and whatever your labors and aspirations,
in the noisy confusion of life keep peace with your soul.

With all its sham, drudgery, and broken dreams,
it is still a beautiful world.
Be cheerful.
Strive to be happy.


(Max Ehrmann)

Thursday, 11 November 2010

Vi dansar

Vänskapsrelationer och kärleksrelationer liknas ibland vid att dansa. Och det är en träffsäker metafor. Jag dansar bättre med vissa än med andra. Med en del blir det nästan katastrof. Det knuffas och svettas och krånglas och det blir liksom aldrig något som ens kan liknas vid dans. Med en del är det så lätt. Det sker nästan på intuition. Jag känner mig behaglig till mods. Den andre likaså. Ingen kamp alls om vem som ska föra eller åt vilket håll vi ska snurra. Hur kommer det sig att det är sådan skillnad? Har du liksom jag någon gång dansat med någon som bara givit dig ömma tår? Jag vill verkligen bli en god dansör. Gärna i ordets rätta bemärkelse, men ännu hellre relationsmässigt. Det kommer bara att ta resten av mitt liv i anspråk med övning, tålamod och kärlek.

Sunday, 7 November 2010

Tänd ett ljus!


Skänkte min mor en speciell tanke igår, och tände ett ljus. Tankarna gick även till  några andra människor som jag hoppas få träffa en gång "på andra sidan", in heaven, bortom the gateway of another black hole. Färden kanske går genom den berömda tunneln mot det stora ljuset och den totala känslan av villkorslös kärlek. Denna upplevelse har beskrivits av flera som diagnosticerats med "klinisk död" för att sedan återvända till livet, som vi känner det. Någon har beskrivit upplevelsen av att återvända till sin mänskliga kropp som att dra på sig en gammal våtdräkt, om jag nu kommer ihåg beskrivningen rätt. Det låter som en befriande tanke att existera utan denna vår jordiska begränsade kropp. Men omöjligt att föreställa sig. Ett är iallafall säkert; vi ska alla dö. Frågan är bara om döden är det definitiva slutet, eller om det är en början på någonting nytt?!

Wednesday, 3 November 2010

På vår gata


Jag är kluven inför höstmörkret. Regn och fukt får mig att associera till hårlöss. Det är inte trevligt. Att frysa är heller inte särskilt behagligt. Men, det är lite mysigt att gå ute i mörkret på kvällen i duggregnet och inse att jag är alldeles ensam ute. I bästa fall kan jag skönja en liten prick till stjärna där uppe bland universums alla svarta hål. Och då är blir jag glad. Både av stjärnor och svarta hål i rymden. Då känner jag mig liten och obetydlig på ett härligt befriande sätt men drabbas samtidigt av en slags andäktig känsla. Att det finns en högre mening, något större. Jag känner mig nästan religiös, fast inte i den mest knastertorra bemärkelsen. Jag tittar faktiskt mer uppåt än neråt när jag är ute och går på kvällarna. Universum där ute verkar på nåt sätt så oändligt mycket intressantare än mitt lilla puttiga liv här på jorden, (Duh!)  Och just då, jag menar nu, sätter spotify igång och spelar "sleeping satellite" med Tasmin Archer. En lycklig slump? Säkerligen, men så passande! Ibland tänker jag medan jag går där med blicken lyft mot skyn, att det är en sorts lycka att låta sig hänföras av utsikten över "vår egen" vintergata!

Saturday, 30 October 2010

Liten recension

I´ve seen the movie "Du kommer att möta en lång mörk främling" av Woody Allen. En härlig relationsfilm som handlar om hur de olika karaktärerna strävar efter mening och lycka i sina liv. Med en komisk twist förstås i sann woddy-anda. Budskapet, vågar jag nog påstå, är sammanfattningsvis något i stil med att gräset inte alltid är grönare på andra sidan. Ett par av karaktärerna hamnar i sina strävanden mot grönare gräs, snarare "ur askan i elden". Naturligtvis jättebra skådespelarinsatser av Naomi Watts, Anthony Hopkins m fl. Vad annat att vänta. Av mig får filmen 4 av 5 stjärnor! Filmen skulle kunna vara ett inlägg i "lyckodebatten" som pågår åtminstone på vissa håll i samhället och som jag verkligen tycker har sin plats. Vill passa på att göra reklam för http ://www.lyckobloggen.se/ En jättebra blogg med relevanta och intressanta inlägg utifrån forskning på området. Även intressanta diskussioner! Apropå Sisyfos, känner du igen dig? Det gör jag!

Thursday, 28 October 2010

Höjden av lycka

Höjden av lycka är när ens dotter kommer hem från skolan med finfina omdömen och idel lovord från sina lärare! Det hände mig idag. Jag är för tillfället sprickfärdig av stolthet och lycka. Denna känsla ska jag nu njuta av innan den ersätts av något annat. Oro. Jag har egentligen inte några skäl till att oroa mig för mina barn mer än vad andra föräldrar gör. Det kanske jag inte gör heller, men det känns så. Trots att mina tonåringar är friska som nötkärnor, relativt harmoniska och välartade, presterar bra i skolan och har sina intressen, så oroar jag mig. Men nu ska det bli ändring på det. Jag har nämligen blivit antagen till en lyckostudie. Intressant! Jag hoppas att med hjälp av regelbundna övningar i mindfullness (under några veckors tid), råda bot på något av min oro på detta område. Jag planerar att återkomma med en lägesrapport längre fram. Skulle jag dock inte uppleva någon förändring i positiv riktning  framöver så skippar jag nog rapporten.. Lite spännande är det iallafall!

Tuesday, 26 October 2010

Deppa med Allen

Jag har en svaghet för Woody Allen och hans filmer. På fredag är det dags för premiär av hans nya film "Du kommer att möta en lång mörk främing" med b la Anthony Hopkins och Gemma Jones i huvudrollerna. Den handlar om en familj där samtliga familjemedlemmar är missnöjda med sina liv och hur de väljer att hantera sina liv på olika sätt. Woody Allen, som ju gjort många komedier, är en människa med stor portion pessimism och svartsyn. "Filmandet är ett sätt att hålla tankarna borta från livets meningslöshet" , har han sagt. Härligt. Jag har planer på att återkomma med en liten recension senare men först ska filmen avnjutas..