Dottern är konfirmerad, sonen har gått ut högstadiet och nu fått sommarjobb (pris ske Gud!). Sambon har hittat något viktigt som var för evigt borttappat, hela familjen är för tillfället mätta och glada och inom kort vankas det Foo Fighters konsert på stadion i Stockholm. Som om inte det vore tillräckligt av det goda börjar snart vårt snusfria liv och därtill min efterlängtade semester. Kan livet vara bättre?! Det gäller att uppskatta det stora i det lilla. De små guldkornen i tillvaron. Visst är det härligt när man förmår se livet från den ljusa sidan!
Jag har bestämt mig. Definitivt. Timmen är snart slagen. Jag ska upphöra med mitt nikotinmissbruk. Och detta beslut får jag delvis tacka sonen för. Under en diskussion avseende sonens volyminösa datorspelande kom mitt voluminösa bruk/ missbruk av snus upp till granskning, mer behöver inte sägas... Hur som helst, det räcker med egenförvållade överdoseringar och nikotinrelaterad huvudvärk. I´ve had enough!
Således, den 28e juni intar jag min sista (älskade)prilla, eller portionssnus. (Lite ambivalens avseende mitt beslut finns det allt). Den 29e juni, min första semesterdag, inträder abstinensfasen. Enligt tidigare erfarenhet vet jag att den sannolikt kommer att vara under 3-4 dygn. Kallsvettningar, rastlöshet, yrsel och allmän ostadighetskänsla samt humörpåverkan kommer att fylla mina kvalfulla dagar..
Sambon Roger och jag gör gemensam sak. Vi delar hemmet i två delar där var och en förfogar över ena halvan...
Hur hantera abstinenssymptomen? Tokspringa i elljusspåret, supa mig under bordet...och där tog alla goda ideér slut.
Ja, såhär går mina funderingar just nu.. Ångest och bävan! Alla goda krafter; KOM!
